Panterförening bildas i Malmö

Pantrarna, från Biskopsgården i Göteborg, har i dagarna (den 20-23 november) varit på besök i Malmö. Pantrarna är en organisation som kämpar för att invånarna i förorten ska vara lika mycket värda som alla andra.

Som en del av de Antirasistiska filmdagarna i Rosengård och i ­Lindängen visades filmen om Pantrarna Behand­la oss inte som djur, tre gånger. Efter filmvisningarna följde samtal.
I Malmö höll ­Göteborgspantrarna tre välbesökta möten i olika delar av staden.
Offensiv möter Pantrarna i Lindängen utanför den fritidsgård som startats upp flera gånger, men som också lagts ner. Det är sista dagen i Malmö och man ska träffa lindängenbor för att bidra till att de organiserar sig för att kunna kämpa för en upprustning av sin förort och få bort kriminalitet och sociala problem.
I Lindängen hoppas invånarna på förändring, det vill säga:
– Att vi själv går runt som fältgrupp, tar hand om området, fixar gatubelysningen och är förebilder för de unga, säger Hassan Tanji, boende i Lindängen som själv kommer att aktivera sig för en lokal Panterföre­ning.

Malmös unga har sett alltför många EU-sponsrade projekt med socionomer i spetsen som ska ­”rädda ungdomar i utanförskap” och allt för många gånger blivit svikna av politiker och tjänstemän för att riktigt våga tro att man kan göra skillnad genom att organisera sig.

Camilo Flores

Pantrarna intar Malmö

Pantrarna har sedan föreningen bildades för omkring två år sedan fått mycket medial uppmärksamhet tack vare sina politiska aktioner och på så vis också vunnit respekt bland förortsungdomar runt om i landet.

Pantrarnas framgång bygger på lokalförankring och politisk skärpa. Lokalförankringen i Biskopsgården för ledande personer var helt avgörande och ett resultat av en vunnen politisk respekt genom tidigare strider.

Initiativet till Pantrarna togs bland annat av Murat Solmaz, då lokal ordförande för Rättvisepartiet Socialisternas Biskopsgården.
Murat hade tillsammans med andra medlemmar och klasskamrater vunnit striden om Folkhögskolan i Biskopsgården. Efter namninsamlingar, debatter, demonstrationer och slutligen en ockupation stoppade man nedläggningen av Folkhögskolan i Biskoosgården. Segern gav inspiration om att kamp lönar sig om man kollektivt går samman.

Pantrarna bildades senare som ett resultat av de fortsatta nedskärningarna och blev snabbt ett namn efter de politiska aktionerna, inte minst när man ockuperade SDN mötet på Vårväderstorget. Aktionen hämtade inspiration av ockupationen av Folkhögskolan. Intresset för Pantrarna ökade bland ungdomarna i och med det sociala arbetet med läger, fotbollsturneringar och utflykter. Även i universitetsvärlden och bland socionomer hade man nu fått upp ögonen för Pantrarna. En genuin rörelse underifrån som tog strid mot klassamhället.
Pantrarna har bjudits in till debatter och föreläsningar på universitetet och på fritidsgårdar och genom det fått möjlighet att expandera utanför Biskopsgården.
Den 20-23 november besöker Pantrarna Malmö för att hjälpa till att bilda Pantrarna i landets tredje största stad.
Behovet av en genuin förortsrörelse i Malmö är stor. Men om Pantrarna ska bli ett framgångsprojekt i Malmö krävs det att det likt i Biskopsgården bygger på lokalförankring redan från början och att rörelsen byggs underifrån.
Man måste också vara medveten om att arbetet inte går att kopieras rakt av. Pantrarna i Malmö måste växa fram ur egen kamp, politisk skärpa och erfarenheter. Pantrarna har stora möjligheter att växa i Malmö.

Kristofer Lundberg

Malmös socialarbetare tar strid för välfärden

 

Den sociala välfärden för Malmös medborgare är hotad. Det var anledningen till att nätverket KAOSA (kritiska, organiserade socialarbetare) samlade till en manifestation den 6 oktober, som i regnet samlade uppemot 150 deltagare.

Klassklyftor och nyfattigdom delar Malmö

I spåren av ett allt brutalare klassamhälle och i avsaknaden av ett betydande politiskt alternativ, växer ett råare samhällsklimat fram. Under ytan döljer sig en skrämmande bild av hur nyliberalismens excesser har raserat en grundläggande trygghet.

Svarta Pantrarna kämpade för verklig folkmakt

Bobby Seale, som hunnit bli 75 år, har kvar samma revolutionära energi och politiska övertygelse som när han tillsammans med de nystartade Svarta Pantrarna 1967 marscherade in i Kaliforniens regeringsbyggnad State Capitol med vapen i hand för att hindra politikerna att ändra vapenlagarna.
Här är en exklusiv intervju med den man som påverkat USA:s moderna historia.

700 lärare demonstrerade i Helsingsborg

Höj vår lön, höj vår lön löd budskapet från de över 700 lärare som med plakat och banderoller marscherade runt Helsingborgs rådhus.

I media beskrivs detta som en historisk demonstration, dels för den massiva uppslutningen och dels för att det var en gemensam aktion med både Lärarförbundet och Lärarnas riksförbund.

Slagord, banderoller och plakat gjorde att ingen kunde gå miste om lärarnas krav, därefter slog lärarna en ring runt rådhuset.

Lärarnas demonstration kommer för att sätta press på kommunpolitikerna inför budgeten som läggs om en månad.

Till Aftonbladet säger Arne Ekholm från Lärarförbundet.
– Det här ska sprida sig som en löpeld över hela Sverige! Vi vill se att fler kommer upp på barikaderna och visar sitt missnöje – lärarna måste bli rätt lönesatta.

RS Malmö/Lund

700 lärare demonstrerade i Helsingsborg

Höj vår lön, höj vår lön löd budskapet från de över 700 lärare som med plakat och banderoller marscherade runt Helsingborgs rådhus.

I media beskrivs detta som en historisk demonstration, dels för den massiva uppslutningen och dels för att det var en gemensam aktion med både Lärarförbundet och Lärarnas riksförbund.

Slagord, banderoller och plakat gjorde att ingen kunde gå miste om lärarnas krav, därefter slog lärarna en ring runt rådhuset.

Lärarnas demonstration kommer för att sätta press på kommunpolitikerna inför budgeten som läggs om en månad.

Till Aftonbladet säger Arne Ekholm från Lärarförbundet.
– Det här ska sprida sig som en löpeld över hela Sverige! Vi vill se att fler kommer upp på barikaderna och visar sitt missnöje – lärarna måste bli rätt lönesatta.

RS Malmö/Lund

Rättvisepartiet Socialisternas vallåt

Moderater försöker piska upp rasistiska stämningar i Vellinge

Vellingepolitikers och en grupp Hököpingebors motstånd mot ett transitboende för ensamkommande flyktingbarn har triggat igång en antirasistisk storm över hela landet.

Carina Larsson (M) vill "markera i flyktingfrågan"

Återigen är det Moderaterna i Skåne som eldar på de rasistiska stämningarna (läs förra numret av Offensiv).
– Kan vi stoppa det, så ska vi stoppa det, dundrade Carina Larsson (M). Hon uppger även att Vellingemoderaternas utspel är en ”markering i flyktingfrågan”. Det är tydligt hur Moderaterna i Vellinge sedan länge gjort gemensam sak med Sverigedemokraterna och driver en för SD idealisk politik i kommunen. Vellinge är nämligen en av få kommuner som vägrat att dela ansvaret med landets övriga kommuner genom att ta emot flyktingar.

Lars-Ingvar Ljungman (M) skyller "utanförskapet" på flyktingbarn

Malmö har i år mottagit rekordmånga ensamkommande flyktingbarn och har tvingats att finna tillfälliga boenden i flera grannkommuner. 30 barn har inkvarterats på ett vandrarhem i Hököpinge i Vellinge kommun. Det är alltså detta som väckt reaktioner bland några av invånarna. Istället för att besvara de rasistiska argumenten som sverigedemokraten Johan Hallgrens ”varför göra Malmös problem till Vellinges problem”, så väljer alltså de i Vellinge styrande Moderaterna att stämma in i den rasistiska hetskören. Kommunalrådet Lars-Ingvar Ljungman (M) är istället kritisk mot Sveriges flyktingpolitik, ”det system som vi har för att ta emot dem som vill invandra till landet”. På Vellinge kommuns hemsida skriver han att det är flyktingarnas fel att det finns ett stort ”utanförskap”, samtidigt som han hyllar regeringens allt inhumanare flyktingpolitik.
Moderatpolitikernas allt brunare retorik är en strategi för att fiska efter sverigedemokratiska röster i de grumligaste av vatten. Man spelar på fördomarna för att försöka vinna fördelar inför valet nästa år.

Det är inte Vellinge kommun, utan staten som står för finansieringen av barnens uppehälle. Därför kan inte kritiken mot mottagandet av barnen ses som något annat än rent rasistisk.
Vellinge är en av Sveriges rikaste kommuner, mycket eftersom många förmögna som är verksamma i Malmö valt att bosätta sig och skatta i Vellinge.

Motviljan från politikerna att ta emot flyktingar har också skapat en reaktion i Vellinge. Redan för ett år sedan bildades nätverket Vellingebor för flyktingar. Initiativtagaren Ludvig Lindström skriver i SvD den 13 november att ”Vellingemoderaternas vägran att ta emot flyktingar har skapat ett inskränkt och intolerant samhälle”.

Den av politikerna uppiskade rädsla som finns bland en del Vellingebor mot flyktingar och invandrare grundar sig på okunnighet och intolerans. Problemen med kriminalitet och den senaste tidens oroligheter i förorterna är inte etniskt grundade. De beror istället helt och hållet på högerpolitiken som kontinuerligt ökar klassklyftorna i samhället. Det är arbetslöshet, bostadslöshet, nedskärningar på skolor och fritidsgårdar, som framför allt drabbar de invandrartäta stadsdelarna, som skapar problemen.

Ammar Khorshed

 

Bara 19 procent av Vellinges invånare vill stoppa transitboendet för flyktingbarn medan 63 procent inte vill stoppa boendet.
Det visar en opinonsmätning i Sydsvenska Dagbladet den 17 november. 19 procent svarade inte eller svarade vet ej.
Frågan som ställdes var ”Håller du med Vellinges kommunledning om att transitboendet för ensamkommande flyktingbarn i Hököpin ge bör stoppas?” 500 personer svarade på mätningen. Bara 11 procent av kvinnorna svarade ja.
Moderaterna fick 67 procent i Vellinge 2006, men den moderata kommunledningen har inte ens stöd av var tredje moderatväljare. Bland dem som röstar på socialdemokraterna vill bara 2 procent ha flyktingstopp.

AB SvD Sydsvenskan

Ogenomtänkt Reclaim Rosengård slutade i pannkaka

”Snuten ut ur Rosengård”, var en av huvudparollerna under helgens gatufest Reclaim Rosengård. Det är bara att instämma i att problematiken med gängkriminalitet, skadegörelse och våld mot räddningspersonal i området inte är en polisiär fråga, utan kräver sociala insatser.
Men de autonomas gatufest var oförankrad och aktivisterna kördes iväg av en grupp rosengårdsbor.

Reclaim Rosengård var ett ogenomtänkt arrangemang, där misslyckandet i kontakten med de boende i området tycks ha varit total.
Som alternativ hade kommunen vid sidan om gatufesten arrangerat en aktivitetsdag för att ”locka bort ungdomar från våldsamheterna”. Det hölls nattöppet på fritidsgårdarna och arrangerades bland annat en fotbollsturnering för ungdomarna.

En annan miss av gatufestarrangörerna var det faktum att man höll en gatufest och startade kravaller första dagen i den heliga muslimska fastemånanden Ramadan. Boende i Rosengård reagerade också mot att Reclaimaktivisterna var maskerade. Det bidrar enbart till att förstärka medias och politikers nidbild av vänstern som huliganer.

Det råder en relativ enighet, äv­en bland många av de aktivister som deltog, att Reclaim Rosengård var ett steg bakåt i kampen för upprustning av bostäder och självstyrande fritidsgårdar, två av arrangörernas viktigaste krav.

Liksom under Reclaimfesten i Västra hamnen tidigare i år, skapade den lokalt oförankrade aktionen ett förstadium till en reaktionär mobilisering bland de boende i området.
Konfrontation mellan polis och aktivister uppstod senare på kvällen.
Rosengårdsbornas motstånd mot våldet riskerar att öka stödet för en ökad polisnärvaro samt att de boende i Rosengård förbiser politikernas förödande klasspolitik till förmån för att bli av med vad många kan uppfatta som huliganer och bråkmakare.

Rosengårdsbornas motstånd mot aktivisternas metoder riskerar att överföras till ett förakt mot hela vänstern, vilket i sin tur kommer att försvåra framtida mobiliseringar och mer seriösa aktiviteter i området. Flera av de autonomas aktiviteter med onödiga våldskonfrontationer med polisen på senare tid ger enbart en anledning till ökad polisnärvaro och repression, inte enbart mot aktivister, utan i framtiden möjligen även mot protesterande folkmassor och strejkande arbetare.
Även om Reclaim Rosengård mås­te ses som ett misslyckande, visar det ändå på att enbart möjligheten att Rosengårdsborna går ut i politiska protester skrämde kommunpolitiker­na till att omgående agera med sociala satsningar, om så bara för en dag.

Det tjänar inget till att hänga på den borgerliga hetskören mot de autonoma grupperingarna i synnerhet och hela vänstern i allmänhet, i deras försök att splittra och försvaga vänstern. Istället måste en seriös analys gö­ras av metoder som reclaimfesterna, samt en diskussion föras mellan alla progressiva krafter inom vänstern om hur en verklig mobilisering kan göras. Om ett “förortsuppror” som hotar den klasspolitik som de etablerade partierna står för.
En sådan rörelse måste föras med krav på upprustning och nybygge av billiga bostäder, mer resurser till sociala projekt som fritidsgårdar, samt jobb åt alla för en lön att leva på.

Arbetarrörelsens historiska erfarenheter visar entydigt att det krävs ett massivt opinionsarbete där alla förtryckta själva måste föra kampen för en förbättring av sin egen situation, kampen kan aldrig föras av en självutnämnd elit.
En sådan massförankrad kamp är något som Rättvisepartiet Socialisterna är villiga att tillsammans med andra stå i spetsen för.

Ammar Khorshed