De 200 mest betalda ur makteliten tjänar i snitt nästan 20 industriarbetarlöner
Den 7 februari släpptes LO:s årliga rapport om maktelitens inkomster i Sverige. Denna kartläggning av makteliten började 1950 och den senaste rapporten visar en fortsatt ökning av klassklyftorna.
Rapporten kartlägger inkomstutvecklingen hos de 200 mest ledande tjänstemännen, politikerna och näringslivstopparna. Dessa personers löneutveckling jämförs med en genomsnittlig industriarbetarlön. 2017 var den genomsnittliga industriarbetarlönen 30 423 kronor per månad; motsvarande lön för de 200 inom makteliten var 365 074 kronor per månad.
Omräknat i andra siffror motsvarar detta att denna grupp på 200 personer i genomsnitt tjänade 19,58 industriarbetarlöner 2017.
År 1950 var maktelitens genomsnittliga inkomst 11,1 industriarbetarlön, 1980 var skillnaden i löner som minst och motsvarade 4,9 industriarbetarlöner. Sedan dess har skillnaden stadigt ökat år från år.
2014 tjänade denna elit i genomsnitt 18,3 industriarbetarlöner, 2015 hade skillnaden ökat till 18,7 industriarbetarlöner och 2016 till 18,8. 2017 är alltså siffran 19,54 industriarbetarlöner.
Klassklyftorna bara ökar. Skillnaderna blir ännu tydligare om man jämför de 50 rikaste inom den ekonomiska eliten, det vill säga VD:ar i de stora bolagen. Deras löner motsvarar 84 vårdbiträdeslöner i månaden. Räknat på annat sätt tjänade de 50 rikaste motsvarande 59,2 genomsnittliga industriarbetarlöner, vilket betyder att en VD tjänar ihop en industriarbetarlön på mindre än en vecka.
Januariavtalet som slöts mellan S, MP, C och L innebär bland annat att värnskatten ska slopas. För de 50 rikaste kommer detta att innebära en löneökning på cirka 67 000 kronor per månad efter skatt – ytterligare ungefär två industriarbetarlöner per månad till de rikaste.
LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson kommenterar LO-rapporten med att framhålla att Januaravtalet är bra. ”Det håller högerextremismen på avstånd” säger han. ”Om man inför arvs- och gåvoskatt samt förmögenhetsskatt kan man mildra klyftorna”, fortsätter han.
LO-toppen visar tydligt att man inte tänker ta upp kampen mot de ökade klassklyftorna.
En verklig kamp mot de ökade klassklyftorna och mot högerextremismen kräver mobilisering av fackföreningarna, kamp mot uppluckring av strejkrätten och LAS, kamp mot privatiseringarna inom vård, skola och omsorg. Det kräver kamp mot marknadshyror och ökade RUT-avdrag, för återinförande av asylrätten och mot EU:s flyktingmurar.
Det kräver också ett motstånd mot militariseringen och Nato samt för bygget av ett nytt socialistiskt arbetarparti. ■
Anders Wemmert
Rättvisepartiet Socialisterna Malmö/Lund 