Köpenhamn: Polisen dömdes för sina övergrepp mot demonstranter

I Köpenhamn tingsrätt dömdes polisen i dag för 250 olagliga frihetsberövanden under klimatprotesterna 11-16 December 2009.
– Detta är en stor seger, säger Mattias Bernhardsson, kommunfullmäktigeledamot för Rättvisepartiet Socialisterna och en av de 250 målsägandena som mottog domen idag.
Polisen och politiker menar att massgripandet skedde helt i enlighet med dansk lag (den ökända lymmelpakken som skapats särskilt för klimattoppmötet), vilket om så är fallet betyder att demonstrationsrätten som grundläggande demokratisk rättighet är under hot.
– Låter vi polisen behandla miljöaktivister så här idag, står andra på tur imorgon, säger Mattias Bernhardsson, som menar att massingripanden av detta slag även kommer användas mot strejkande arbetare, ungdomsprotester och andra i framtiden.
178 av de målsägande greps den 12 december 2009 på Amagerbrogade när de deltog i en massdemonstration med 100 000 deltagare. Polisen attackerade demonstrationen oprovocerat med en ”kniptångsmanöver” och frihetsberövade 1 000 personer. 905 demonstranter blev kvarhållna under flera timmar, bakbundna med bultband och staplade över varandra på marken i decemberkylan.
Domstolen konstaterade att polisen inte hade rätt att kvarhålla de 905 då de inte utgjorde fara eller störde den allmänna ordningen. Domstolen slog fast att förhållandena under omhändertagningarna och fängslandena var förnedrande och i strid med Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna i artiklarna 3 och gav var och en av de 178 sökande 9 000 kronor i ersättning.
Polisens dagordning var från början att statuera exempel. I banduppspelningar avslöjas hur polischefen beordrar sina mannar att den 16 december ”gå lös” på både demonstranter och pressjournalister med batonger Bella Center där klimattoppmötet hölls förra året. De skulle slås ”glödröda” enligt uppspelningen.
Men polisvåldet var framför allt en avspegling av en högerregering som med stöd av rasistiska Dansk Folkeparti, vill se hårdare tag mot alla som protesterar. Domen är ett slag i ansiktet på hela högeretablissemanget och lymmelpakkens dagar kan var räknade spekuleras det kring.
Samtidigt avslutades årets klimattoppmöte i mexikanska Cancún, helt utan några bindande åtaganden, dvs ännu ett bakslag för jordens klimat och mänsklighetens framtida levnadsmöjligheter. Förhoppningen om en förändring ligger helt i händerna på arbetare och unga, den fackliga kampen och de sociala rörelser som tar kampen för klimaträttvisa världen över.
Från Offensivs reportrar i Köpenhamn

Läs mer i Sydsvenskan

Solidaritet med ryska antifaschister

Vi fördömer det fega överfallet på medlemmar i Committee for a Workers International i Moskva. Igor Yasin ligger på sjukhus sedan han och två andra kamrater attackerats efter att ha deltagit i en protest mot det franska företaget Vinci som med stöd av den ryska regeringen hugger viktig skog.

15 fascistiska ligister attackerade tre medlemmar i Rättvisepartiet Socialisternas systerorganisation i Ryssland med förödande resultat. En medlem fick ögat skadat, den andra fick sy och den tredje en av CWI Rysslands ledande medlemmar, Igor Yasin, fördes till sjukhus med spräckt skalle. Läkarna fick inte stopp på blödningen och tvingades operera under dagen.

Rättvisepartiet Socialisternas vallåt

Repressionen tilltar i Köpenhamn

Under helgen grep polisen godtyckligt stora grupper av fredliga demonstranter. RS och CWI var en del av det block på 580 personer som under lördagen greps och utsattes för polisens tortyrliknande övergrepp.

Hela Köpenhamn börjar allt mer att likna en militärzon. Polisens repression har trappats upp ytterligare under denna vecka, totalt har troligen runt 2000 personer utsatts för ”administrativa arresteringar”, enbart för att ha deltagit i demonstrationer. Även om polis och media försöker framställa det som att det enbart grips svartklädda maskerade aktivister, så är sanningen en helt annan. En överväldigande majoritet av de gripna tillhör olika frivillig-, miljö- och politiska organisationer, samt icke-organiserade demonstranter, som inte har något våld på sin agenda. Dessutom har journalister behandlats bryskt, gripits och nekats att utföra sitt arbete och dokumentera polisens övergrepp. Även förstahjälpenaktivister har trakaserats av polisen, 22 av dem har gripits hittils. I samband med oroligheterna i stadsdelen Cristiania i måndags, attackerade polisen en fest i området. Folk rusade ut ur festtältet i panik efter att polisen kastat in tårgas.

Under tisdagen tog sig polisen in på Klimaforum, där den ledande aktivisten Tadzio Müller talade på en presskonferens om onsdagens inbrytningsförsök på Bella Center. Gripandet föregicks av telefonavlyssning och SMS-spaning av aktivister och grunden för gripandet sägs vara att han ”uppmanat till skadegörelse och oroligheter”, fastän demonstrationen ännu inte ägt rum. Müller försäkrade under presskonferensen att demonstrationen kommer att vara helt fredlig. Han är alltså gripen för ett brott som han inte gjort, i en demonstration som ännu inte varit.
Tadzio hålls fortfarande inspärrad, hans enda brott är att ha utnyttjat sin yttrandefrihet och talat till media. Detta är ännu ett allvarligt övergrepp på vitala delar av grundläggande demokratiska fri- och rättigheter från polisens sida.

Vapnet multiverktyg

Samma dag stormade polisen Bolsjefabrikken, ett kulturhus som bland annat bedriver verksamheter som medieverkstad, cykelverkstad och bar. Polisen omhändertog cyklar, verktyg och annat med motiveringen att ”Den cykeln är inte en laglig modell. Vi tror att dom vill använda den till något olagligt”. Syftade polisen på att cykeln saknade lyse mån tro? En aktivist greps för vapeninnehav, han hade ett multiverktyg i fickan.

Onsdagens demonstration och inbrytningsförsöket på Bella Center lockade fler än 3000 demonstranter från hela världen, däribland representanter för bondeorganisationer. I den främre delen av demonstrationen gick bland annat folk från Brasilien, Indonesien, Indien, Bangladesh, Ghana och Nepal. Man menade att det är viktigt att demonstrationen förblir fredlig, för att det viktiga budskapet ska nå ut.
Under marschvägen började en av polisbussarna som förföljede demonstrationen att försöka trakassera demonstranterna. Den körde allt närmare och knuffade till de som gick i demonstrationståget. Civilklädd polis började samtidigt att gripa folk ur demonstrationen.
Samtidigt som den stora demonstrationen fortlöpte greps ett par hundra aktivister i en annan demonstration som planerat att ansluta.
Väl framme vid Bella Center möttes demonstrationen upp av delegater, bland annat representanter för ursprungsbefolkningar, som deltagit på klimattoppmötet. Demonstranterna försökte bryta igenom den massiva poliskedjan men tvingades motta massor av batongslag. Polisen använde flitigt pepparsprej och tårgas. Demonstranternas taleskvinnor greps och polisen tog över ljudbilen som ledde demonstrationen.
Polisen upplöste därefter demonstrationen efter några timmar och grep totalt över 250 personer, samtidigt som flera andra på olika sätt försökte ta sig in på Bella Center-området. Delegationen inne på Bella Center, bestående av uppemot 500 personer, hindrades av polisen att ta sig ut till demonstranterna för att hålla ett ”folkmöte”. När en grupp av delegaterna ändå försökte, blev de misshandlade av polisen med batongslag.

Ännu en fredlig demonstration attackerades brutalt av polisen. Samtidigt nekades flera frivilligorganisationer, som tidigare deltagit, tillträde till klimattoppmötet under ondsdagen, däribland Miljöförbundet Jordens Vänner och Via Campesina.

Det blir allt tydligare att polisens och politikerelitens syfte är att med alla medel tysta all typ av kritik och protester mot eliternas klimatuppgörelser, baserade på falska lösningar på storföretagens villkor. Genom att utesluta frivilligorganisationer från den politiska arenan och gripa fredliga demonstranter, försöker man att skapa ett klimattoppmöte uteslutande för politikereliten och kapitaliserna. Men folket kommer aldrig att låta sig tystas, den globala miljörörelsen har stärkts oerhört efter veckans massiva demonstrationer. Statens repression under klimatveckan har förtydligat för nya skikt av arbetare och ungdomar att politikerna och polisledningen står beredda att i alla lägen försvara kapitalisternas system, ett system som bygger på utsugning och exploatering av människor och natur.

Ammar Khorshed

 

SvD

”Något är ruttet i konungariket Danmark . . . ”, då en saga, nu bitter verklighet.

Den 11 september 1973 genomfördes en av Latinamerikas blodigaste militärkupper i mitt hemland Chile. Min familj tvingades fly för sitt liv och vi fick via Amnesty International politisk asyl i Sverige. Min far, som var politiskt aktiv, utsattes för tortyr under den tid han satt i fängelse och på grund av de skaddor han fick dog han en alltför tidig död utan att någonsin kunna återvända till sitt hemland. Som barn hade jag svårt att föreställa mig det våld och de orättvisor som min far berättade om. Uppvuxen i ett demokratiskt samhälle som Sverige tycktes det mig vara något som aldrig skulle drabba mig. Så fel jag hade! I lördags tog jag tåget till Köpenhamn full av förväntan, idag var den stora dagen, D-dagen! Dagen då ett enat folk skulle visa kraften och styrkan i en demokratiskt samhälle genom att höja sin röst för vår gemensamma framtid.

THIS IS WHAT DEMOCRACI LOOKS LIKE ! ! !

Tilsammans med några vänner från Malmö anslöt vi till Rättvisepartiet Socialisternas grupp tillsammans med kamrater från Europa och CWI. Det var en fest med hög stämning, bra tal och en optimistisk anda av samhörighet, vi var alla här av samma anledning – vår kamp för miljön. Tillsammans med cyklande björnar, kor och teatergrupper, musik och dansande Harei Krishna gav vi oss iväg. 100.000 människor med ett gemensamt mål – Bella Center – och en önskan om att göra vår röst hörd.
Där tar allt slut och min illusion om ett demokratiskt Europa dör en smärtsam död. Plötsligt är gatan avspärad av poliser och polisfordon framför och bakom oss. Min första tanke är att något inträffat som fått polisen att agera men att det inte har med oss att göra. Vi har inte märkt av några oroligheter och då jag ser att det efter polisavspärningen finns massor av folk kvar tänker jag att det är ett tillfälligt stopp och att vi snart ska kunna fortsätta mot Bella Center. Vi är flera stycken som uppmanar folk att sätta sig ner för att vissa att vår demonstration är fredlig och att om det förekommer våld eller oroligheter så är det inte vi som orsakar det. Efter en stund får vi besked om att folk ska börja släppas förbi avspärningen efter en identitetskontroll. Vi samlar vår grupp och går mot avspärningen men får besked om att vi måste vänta, vi sätter oss ner på marken. Uppmuntrade av talkörer från andra sidan avspärrningen – LET THEM GO ! – börja även folk omkring mig ta upp olika talkörer. Sedan blir det oroligt och någon kommer med beskedet att vi alla blivit aresterade. Sedan blir det ännu mer oroligt när polisen vid den bakre avspärningen börjar arrestera folk genom att brutalt gå in med batongslag och hundar mot sittande demonstranter. Ett visst handgemäng uppstår då vissa demonstranter försöker göra motstånd.

Så börjar folk omkring mig att fängslas med armarna bakom ryggen och polisen sätter dom i långa led på marken. Så blir det min tur och mina händer fängslas så hårt bakom min rygg att jag inte kan röra mina armar och jag känner hur blodtillförseln till mina händer styps. När jag försöker påpeka detta för de poliser som för bort mig bara skrattar de. Jag blir nertryck på marken, i leden som polisen format på den iskalla marken. Framför mig hamnar en äldre man med en stor ryggsäck på sin mage, den trycker mot hans hals och han kan inte sitta upp, har redan från början svårt att andas och blir snabbt allt sämre. Trots smärta i mage, ben och armar försöker jag så gott jag kan hålla upp hans vikt för att inte belasta den som sitter precis bakom mig som utsätts för vår gemensamma tyngd. Efter någon timme i den ställningen har jag fruktansvärt ont i min mage, armar och händer. Jag är också orolig för mannen framför mig som blir allt sämre. Flera gånger försöker jag göra poliser i min närhet uppmäksamma på det dåliga tillstånd han befinner sig i. Inte förän många omkring mig ochså börjar skrika kommer två poliser fram och för bort mannen som har svårt för att gå. Runt omkring mig hör jag folk skrika för att få gå på toaletten, det är flera runt omkring mig som förnedras genom att tvingass göra på sig. Många mår dåligt efter flera timmar på den kalla marken. När en boende i ett av husen fäller ut en röd flagga från ett fönster och någon börjar spela musik stiger modet och man hör än en gång mäktiga talkörer -VI ÄR FREDLIGA – VAD ÄR NI? och -THIS IS WHAT DEMOCRACI LOOKS LIKE- även folk som kommit ut på sina balkonger stämmer in.

Själv mår jag väldigt dåligt, jag har under flera timmar haft tyngden av den äldre mannen mot min mage och spännbanden som binder mina händer bakom min rygg är så hårt spända att de skurit rakt igenom min högra mockahandske och jag känner att det blöder. Jag har svårt att andas och kylan från marken gör att jag skakar. Jag tror att jag för ett ögonblick tappar medvetandet, jag hör röster runt mig som skriker, och plötsligt lyfts jag brutalt upp och släppas bort av två poliser. Jag förs åt sidan, kan knappt stå utan stöd och har svårt att andas – då börjar den ena polisen skrika på mig -”Jag tror inte alls att du är sjuk! Jag tror att du bara låtsas! Vi vill inte ha sådana som du här i Danmark! Så här går det när man demonstrerar, tänk på det nästa gång din jävel! Omtöcknad förs jag längst fram i ett av leden och blir nertvingad på marken. Efter en stund försöker någon ge mig vatten men jag spyr upp det – då hämtas jag än en gång och förs till en portuppgång, mina händer släpps och jag blir undersökt av ambulanspersonal som konstaterar att jag har högt blodtryck, är nerkyld och bör få något varmt att äta. Jag har svåra smärtor i magen och svårt att röra armarna och händerna. Han tvättar även rent såret på min högra handled. Sedan blir jag hämtad av polisen, mina händer bakbinds igen och såret på min högra hand börjar blöda igen. Jag får besked om att jag ska få åka med en av de första bussarna. När vi förs ombord på bussen ser jag att det är flera som mår dåligt och att visa inte kan gå utan släpas ombord av polisen. En ung tjej försöker byta plats till en stol på andra sidan gången och då börjar två poliser skrika på henne, en hotar henne med batongen och hon tvingas tillbaka. Under bussfärden är det två personer som än en gång förnedras genom att tvingas göra på sig. När en ung polisman frågar om man inte ska flytta ner dem i gången säger en anna -”Låt dom sitta – det gör inget.” En ung kille bredvid mig börjar diskutera med polismannen och påpekar att det är en mänsklig rättighet att få gå på toaletten, då skrattar polismanen och säger -”Vem hindra dig, du kan utnyttja din rättighet och kissa när du vill!

Efter en stunds bussfärd är vi framme men tvingas sitta kvar på bussen. Ett högre polisbefäl kommer ombord och samma unga kille som innan tar upp diskussionen om att få gå på toletten och berättar vad polismannen sagt till honom om att göra på sig, då svarar befälet att han säkert inte menade något illa och att alla är stressade av situationen, att han inte kan uppge en enskild polismans namn men att om någon vill klaga så är det enhet 1539 som ansvarar för detta ingripande. Själv förs jag efter en stund till en provisorisk sjukstuga, efter en stund tas spännbanden bort och jag får sitta på en bänk och får beskedd att en läkare ska titta till mig. Från ett angränsande rum hörs skrik, talkörer och polishundar. Efter en stund börjar allt fler skadade att föras in för läkarundersökning. En ung tjej, som jag tror är från Finland, har skadat höften och kan inte gå utan hjälp. En ung man förs blödande från huvudet in, de tillfälliga järnburar där människor spärats in har rasat och han har fått gallret över sig. Från det stora rummet hörs fler talkörer och busvislingar. Genom fönstret ser jag att en större grupp poliser med hundar är på väg in i byggnaden. Det uppstår tumult och oväsen och jag hör människor skrika, sedan stängs dörren in till det stora rummet. Då det verkar vara det enda avgränsade utrymmet har flera polisbefäll möte framför mig och diskuterar situationen. Total kaos tycks råda. Läkaren kommer ut, är arg och säger att han fått olika order av olika befäll och vill veta vad som gäller. Man diskuterar även hur man ska göra för att släppa människor och vad som ska skrivas och vilka formulär som ska fyllas i. Det verkar som om man inte har de rätta paprena och stor förvirring uppstår. Jag undersöks av en läkare som anser att jag bör föras till ett sjukhus för att undersökas. Sedan får jag vänta en stund och hämtas sedan av flera polismän som för mig till en minibuss. Jag får inga besked om var jag ska föras eller något dokument om att jag varit anhållen. När jag försöker fråga en polisman om vad som händer säger han att jag ska gå ombord på minibussen, sitta stillla och vara tyst. Två unga tjejer förs ochså ombord och 5 polismän följer med. Under färden sitter polismännen och skojar om hur mycket extra betalt de kommer att få för sitt ”förebyggande ingripande”. Efter en stunds bussfärd släpps vi av och man säger att vi är fria. När jag frågar var vi är får jag svaret -”På sjukhuset” och man pekar på dörren och tecknar att jag ska gå in. När jag går in på sjukhuset ser jag att polisen kör iväg. Jag har inga pengar att betala en läkarundersökning med och beslutar att jag ska försöka ta mig tillbaka till Sverige. Jag frågar ett ungt par om dom vet vilken buss jag ska ta till Centralstationen och får beskedet -1A. och en beskrivning om hur jag ska hitta busshållplatsen. Jag vet inte var jag var men efter en timmes bussfärd är jag vid tågen och kan ta mig tillbaka till Malmö.

Närmare 1 på natten är jag hemma. Min familj som sett en del av vad som hänt på nyheterna väntar oroligt på mig. Min 12-åriga son frågar vad som hänt och jag försöker förklara så gott jag kan utan att göra honom upprörd eller skrämma honom. Men det är han som skrämmer mig, han säger -”Pappa, det är precis som demostrationerna i Iran. Vi pratade om det i skolan förra veckan! Det är mitt svar som skrämmer mig, för även om jag vill svara -”Nej, så var det inte!”, så fastnar orden och jag undrar hur rätt han har. Shakespeare skrev för länge sedan Hamlet som i en mening säger -”Något är ruttet i konungariket Danmark . . . ”, då en saga, nu bitter verklighet. Det politiska klimat som råder i Danmark avspeglas i den danska polisens agerande, det som luktar i Danmark är polisbrutalitet, rasism och dansk inrikespolitik – Jag håller Dansk Folkeparti indirekt ansvariga för demokratins död i Danmark.

Camilo Ernesto Maureira Flores
Rättvisepartiet Socialisterna, Malmö

This is what democracy looks like!

Lördagens totalt sätt lyckade jättedemonstration, med uppemot 100 000 deltagare, saboterades av polisens brutala ingripande. Polisen var tvugna att göra skäl för de massiva resurser som spenderats på säkerheten kring COP15, men då demonstrationen gick lugnt till valde polisen att försöka provocera fram våldsamheter. Men dagens våld var det polisen som stod för, med stöd av den nya lagen.

– Är detta Iran, eller är det Danmark?, frågade Kristofer Lundberg, RS Göteborg, kravallpolisen efter att de blockerat ett helt kvarter fullt med demonstranter.

Rättvisepartiet Socialisternas och CWI:s del av demonstrationen var högljudd med antikapitalistiska talkörer och allmänt god stämning. Men efter att polisen spärrat av vägen i bägge riktiningarna med bepansrade fordon och ett stort antal kravallutrustade poliser så tvingades demonstranterna sitta i en och en halv timme utan att få någon förklaring till varför man förvägrats sin demokratiska rättighet att demonstrera. Förvisso gav polisen till en början demonstranterna möjligheten att efter visitation lämna området, men ändrade sig tvärt efter order från polisledningen.
Totalt 580 demonstranter greps ur det block som Rättvisepartiet Socialisterna och CWI befann sig i. Poliserna skiljde inte på om det var 14 åriga barn, 51-åriga nunnor eller svarklädda demonstranter, som man bakband med buntband och tvingade ner på den iskalla asfalten i långa rader. Även de 300 demonstranter, som befann sig i blocket framför och valde att stanna upp för att visa solidaritet, greps. De 880 demonstranter som greps kom från organisationer som SUF, Rättvisepartiet Socialisterna, Greenpeace, Fältbiologerna, Miljöförbundet Jordens Vänner samt många icke-organiserade som sällan deltagit i demonstrationer tidigare. Även om det påståtts att sten kastats mot en bank och en annan byggnad tidigare under demonstrationen, så var det inget som någon av de gripna varken deltagit i eller bevittnat.

Det värkte oerhört i handleder och axlar samtidigt som många skrek efter att få gå på toaletten. De hundrtals polierna som genomförde arresteringarna ignorerade för det mesta de gripnas vädjanden och många kissade på sig.
Camilo Flores från Rättvisepartiet Socialisterna i Malmö blev medvetslös på grund av polisens bryska behandling, något som kan ses på en bild i en nättidning.
Denna förnedrande behandling från polisens sida kan inte beskrivas på annat sätt än som tortyr.
Många skakade av den bitande kylan, totalt tvingades man sitta i 3 till 4 timmar på den iskalla gatan, under tiden som man fick se på när kamrater packades in i bussar för att köras mot den till arrest ombyggda lagerlokalen i utkanten av Köpenhamn.

Klimat-Guantanamo

I lagerlokalen packades vi in i en sal och tvingades sitta bakbundna på betonggolvet i 2 timmar. I den stora delen av lagerlokalen hade demonstranter fängslats i små burar. Arrestens öknamn ”klimat-guantanamo” kändes som en högst träffande beskrivning.
Därefter sattes vi på en träbänk i en timme innan jag togs in för visitering och registrering, varefter jag släpptes utan att få någon som helst hjälp med att ta mig tillbaka till centrum. De gripna förvägrades under dagen att äta och fick slita hårt för att få vatten och gå på toaletten.

Gripandet kändes som att man bestraffades för att ha yttnyttjat sin frihet att demonstrera och att polisen försökte avskräcka människor från att delta i framtida demonstrationer. ”Så går det när man deltar i en demonstration med de svartklädda, jag föreslår att du håller dig borta ifrån dem i framtiden”, förklarade en av poliserna för mig. Det ska sägas att det för dagen fredliga svarta blocket endast utgjorde runt 200 av de 880 gripna. Polisen försöker alltså att med tortyrliknande metoder avskräcka folk från att demonstrera tillsammans med svartklädda demonstranter.

Polisens godtyckliga arrestering av fredliga demonstranter är helt i enlighet med den av rasisitiska Dansk Folkeparti föreslagna och av högerregeringen genomdrivna ”lømmelpakken” (lymmelpaketet). Denna polislag ger polisen rätt att gripa personer som deltar i en demonstration som eventuellt kan utvecklas till en fara för den allmäna ordningen, utan att de är misstänkta för något straffbart.
Precis som en av poliserna sa, ”ni har rätten att demonstrera, men vi kan gripa er när vi vill”. Lømmelpakken är ett tydligt steg mot en allt repressivare stat och äverlämnar grundläggande demokratiska fri- och rättigheter från rättsväsendet till polisledningens godtycke.
– Ni kommer snart att få en sådan här lag även i Sverige, avslutade polismannen visiteringen, med ett hånskratt.

Dagens facit: Av de nästan 1000 gripna, är det endast tre som är under brottsmisstanke. Brotten som de är misstänkta för är att de gjort motstånd mot polisens brutala och inhumana behandling.

Ammar Khorshed

Kvällsposten Aftonbladet Sydsvenskan SvD

”Snutjävlar”

Rapport från Danmark

100 000 personer samlades på den massiva klimatdemonstrationen i Köpenhamn i lördags. Det var en stark antikapitalistisk stämning som rådde i tåget. Stämningen var på topp, banderoller och fanor vajade i solen och talkörerna haglade ”Climate jutice”, ”one world one solution, socialist revolution”.

Mitt i demonstrationen attackerar polisen oprovocerat från två håll. I mitten av polisens avspärrningar hamnar omkring 500 personer, däribland Rättvisepartiet Socialisternas block med 50 personer. Demonstranter bildar armkrok och sätter sig ned för att visa att det är polisen som står för våldet och inte demonstranterna.

Efter en timma kom svaret, från bakre delen attackerar polisen, demonstranter som sitter ned attackeras med batongslag och släpas iväg en efter en. I långa rader sätts sedan demonstranterna med bakbunda händer i buntband.

I timmar fick vi sitta på den kalla marken. I samma oergonomiska ställning, ingen fick röra sig. De som la sig på sidan i smärta tillrättavisades av polisen, ofta på ett brutalt sätt. Vissa svimmar, en förs bort i ambulans. En medlem i Rättvisepartiet Socialisterna får en astmaattack då hon inte kan ta fram sin medicin ur väskan. Efter närmare tre timmar har flera som bett om toalett kissat på sig. Smärtan i handleder och axlar var fruktansvärd.

Efter tre timmar hämtades vi i bussar, vissa i stora lokaltrafikbussar själv sattes jag i en liten polisbuss tillsammans med 9 studenter från Norge och Tyskland. Plötsligt stannar polisbussen utanför en lagerlokal. Vi förs in och sätts i samma plågsamma ställning på betonggolvet, hundratals sitter redan där när vi anländer, alla fortfarande med bakbundna händer. Vi förvägras fortfarande toalettbesök och provocerande går polisen runt och videofilmar och fotar oss. 

Plötsligt hörs talkörer från rummet brevid, det är demonstranter som låsts in i burar och ropar ”Let us go, let us go” och ”no justice no peace fuck the police”. Snabbt höjs moralen och talkörerna verkligen ekar då hundratals stämmer in inne i lagerlokalen. Vi förvagras vatten och rummet fylls upp allt mer. Nu börjar några få gå på toaletten. En och en plockas demonstranter ut för att slumpmässigt släppas eller låsas in i burarna. Själv släpptes jag vid 23.30. Då buntbanden kliptes av var det svårt att röra armarna, det var svårt att gå. Att få sitta så länge som 7 timmar i samma ställning måste klassas som tortyr. 

Vi skickades ut i en buss som körde oss till en station, vi släpptes av utan pengar för att kunna ta oss därifrån.

I bussen förklarade polisen sitt verkliga syfte ”är man beredda på att demonstrera då får man vara beredda på detta också, så tänk på det resten av veckan, bli inte gripen. Kanske bäst att hålla sig borta från demonstrationerna”

Närmare 1000 personer frihetsberövades i polisens aktion i vad man kallade för ingripande i ”förebyggande syfte”. Det är uppenbart att när världens elit träffas avskaffas demokratin.

Kristofer Lundberg

Anklagar polisen for tortyr: Sydsvenskan TV

Gripna i Kopenhamn: Nyhetskanalen

Gripna kritiserar Polisen: Sydsvenskan

Kritik mot Dansk polis: SVT Rapport

Arrangörer kritiserar massgripande: SR

Kritik mot polisingripande: Svenska Dagbladet

Massgripande i Kopenhamn: TV4

”Det var nödvandigt”: TV 4

Nya gripanden i Köpenhamn: Dagens nyheter

Nya gripanden: SR

Nya gripanden: SVT Rapport