”Något är ruttet i konungariket Danmark . . . ”, då en saga, nu bitter verklighet.

Den 11 september 1973 genomfördes en av Latinamerikas blodigaste militärkupper i mitt hemland Chile. Min familj tvingades fly för sitt liv och vi fick via Amnesty International politisk asyl i Sverige. Min far, som var politiskt aktiv, utsattes för tortyr under den tid han satt i fängelse och på grund av de skaddor han fick dog han en alltför tidig död utan att någonsin kunna återvända till sitt hemland. Som barn hade jag svårt att föreställa mig det våld och de orättvisor som min far berättade om. Uppvuxen i ett demokratiskt samhälle som Sverige tycktes det mig vara något som aldrig skulle drabba mig. Så fel jag hade! I lördags tog jag tåget till Köpenhamn full av förväntan, idag var den stora dagen, D-dagen! Dagen då ett enat folk skulle visa kraften och styrkan i en demokratiskt samhälle genom att höja sin röst för vår gemensamma framtid.

THIS IS WHAT DEMOCRACI LOOKS LIKE ! ! !

Tilsammans med några vänner från Malmö anslöt vi till Rättvisepartiet Socialisternas grupp tillsammans med kamrater från Europa och CWI. Det var en fest med hög stämning, bra tal och en optimistisk anda av samhörighet, vi var alla här av samma anledning – vår kamp för miljön. Tillsammans med cyklande björnar, kor och teatergrupper, musik och dansande Harei Krishna gav vi oss iväg. 100.000 människor med ett gemensamt mål – Bella Center – och en önskan om att göra vår röst hörd.
Där tar allt slut och min illusion om ett demokratiskt Europa dör en smärtsam död. Plötsligt är gatan avspärad av poliser och polisfordon framför och bakom oss. Min första tanke är att något inträffat som fått polisen att agera men att det inte har med oss att göra. Vi har inte märkt av några oroligheter och då jag ser att det efter polisavspärningen finns massor av folk kvar tänker jag att det är ett tillfälligt stopp och att vi snart ska kunna fortsätta mot Bella Center. Vi är flera stycken som uppmanar folk att sätta sig ner för att vissa att vår demonstration är fredlig och att om det förekommer våld eller oroligheter så är det inte vi som orsakar det. Efter en stund får vi besked om att folk ska börja släppas förbi avspärningen efter en identitetskontroll. Vi samlar vår grupp och går mot avspärningen men får besked om att vi måste vänta, vi sätter oss ner på marken. Uppmuntrade av talkörer från andra sidan avspärrningen – LET THEM GO ! – börja även folk omkring mig ta upp olika talkörer. Sedan blir det oroligt och någon kommer med beskedet att vi alla blivit aresterade. Sedan blir det ännu mer oroligt när polisen vid den bakre avspärningen börjar arrestera folk genom att brutalt gå in med batongslag och hundar mot sittande demonstranter. Ett visst handgemäng uppstår då vissa demonstranter försöker göra motstånd.

Så börjar folk omkring mig att fängslas med armarna bakom ryggen och polisen sätter dom i långa led på marken. Så blir det min tur och mina händer fängslas så hårt bakom min rygg att jag inte kan röra mina armar och jag känner hur blodtillförseln till mina händer styps. När jag försöker påpeka detta för de poliser som för bort mig bara skrattar de. Jag blir nertryck på marken, i leden som polisen format på den iskalla marken. Framför mig hamnar en äldre man med en stor ryggsäck på sin mage, den trycker mot hans hals och han kan inte sitta upp, har redan från början svårt att andas och blir snabbt allt sämre. Trots smärta i mage, ben och armar försöker jag så gott jag kan hålla upp hans vikt för att inte belasta den som sitter precis bakom mig som utsätts för vår gemensamma tyngd. Efter någon timme i den ställningen har jag fruktansvärt ont i min mage, armar och händer. Jag är också orolig för mannen framför mig som blir allt sämre. Flera gånger försöker jag göra poliser i min närhet uppmäksamma på det dåliga tillstånd han befinner sig i. Inte förän många omkring mig ochså börjar skrika kommer två poliser fram och för bort mannen som har svårt för att gå. Runt omkring mig hör jag folk skrika för att få gå på toaletten, det är flera runt omkring mig som förnedras genom att tvingass göra på sig. Många mår dåligt efter flera timmar på den kalla marken. När en boende i ett av husen fäller ut en röd flagga från ett fönster och någon börjar spela musik stiger modet och man hör än en gång mäktiga talkörer -VI ÄR FREDLIGA – VAD ÄR NI? och -THIS IS WHAT DEMOCRACI LOOKS LIKE- även folk som kommit ut på sina balkonger stämmer in.

Själv mår jag väldigt dåligt, jag har under flera timmar haft tyngden av den äldre mannen mot min mage och spännbanden som binder mina händer bakom min rygg är så hårt spända att de skurit rakt igenom min högra mockahandske och jag känner att det blöder. Jag har svårt att andas och kylan från marken gör att jag skakar. Jag tror att jag för ett ögonblick tappar medvetandet, jag hör röster runt mig som skriker, och plötsligt lyfts jag brutalt upp och släppas bort av två poliser. Jag förs åt sidan, kan knappt stå utan stöd och har svårt att andas – då börjar den ena polisen skrika på mig -”Jag tror inte alls att du är sjuk! Jag tror att du bara låtsas! Vi vill inte ha sådana som du här i Danmark! Så här går det när man demonstrerar, tänk på det nästa gång din jävel! Omtöcknad förs jag längst fram i ett av leden och blir nertvingad på marken. Efter en stund försöker någon ge mig vatten men jag spyr upp det – då hämtas jag än en gång och förs till en portuppgång, mina händer släpps och jag blir undersökt av ambulanspersonal som konstaterar att jag har högt blodtryck, är nerkyld och bör få något varmt att äta. Jag har svåra smärtor i magen och svårt att röra armarna och händerna. Han tvättar även rent såret på min högra handled. Sedan blir jag hämtad av polisen, mina händer bakbinds igen och såret på min högra hand börjar blöda igen. Jag får besked om att jag ska få åka med en av de första bussarna. När vi förs ombord på bussen ser jag att det är flera som mår dåligt och att visa inte kan gå utan släpas ombord av polisen. En ung tjej försöker byta plats till en stol på andra sidan gången och då börjar två poliser skrika på henne, en hotar henne med batongen och hon tvingas tillbaka. Under bussfärden är det två personer som än en gång förnedras genom att tvingas göra på sig. När en ung polisman frågar om man inte ska flytta ner dem i gången säger en anna -”Låt dom sitta – det gör inget.” En ung kille bredvid mig börjar diskutera med polismannen och påpekar att det är en mänsklig rättighet att få gå på toaletten, då skrattar polismanen och säger -”Vem hindra dig, du kan utnyttja din rättighet och kissa när du vill!

Efter en stunds bussfärd är vi framme men tvingas sitta kvar på bussen. Ett högre polisbefäl kommer ombord och samma unga kille som innan tar upp diskussionen om att få gå på toletten och berättar vad polismannen sagt till honom om att göra på sig, då svarar befälet att han säkert inte menade något illa och att alla är stressade av situationen, att han inte kan uppge en enskild polismans namn men att om någon vill klaga så är det enhet 1539 som ansvarar för detta ingripande. Själv förs jag efter en stund till en provisorisk sjukstuga, efter en stund tas spännbanden bort och jag får sitta på en bänk och får beskedd att en läkare ska titta till mig. Från ett angränsande rum hörs skrik, talkörer och polishundar. Efter en stund börjar allt fler skadade att föras in för läkarundersökning. En ung tjej, som jag tror är från Finland, har skadat höften och kan inte gå utan hjälp. En ung man förs blödande från huvudet in, de tillfälliga järnburar där människor spärats in har rasat och han har fått gallret över sig. Från det stora rummet hörs fler talkörer och busvislingar. Genom fönstret ser jag att en större grupp poliser med hundar är på väg in i byggnaden. Det uppstår tumult och oväsen och jag hör människor skrika, sedan stängs dörren in till det stora rummet. Då det verkar vara det enda avgränsade utrymmet har flera polisbefäll möte framför mig och diskuterar situationen. Total kaos tycks råda. Läkaren kommer ut, är arg och säger att han fått olika order av olika befäll och vill veta vad som gäller. Man diskuterar även hur man ska göra för att släppa människor och vad som ska skrivas och vilka formulär som ska fyllas i. Det verkar som om man inte har de rätta paprena och stor förvirring uppstår. Jag undersöks av en läkare som anser att jag bör föras till ett sjukhus för att undersökas. Sedan får jag vänta en stund och hämtas sedan av flera polismän som för mig till en minibuss. Jag får inga besked om var jag ska föras eller något dokument om att jag varit anhållen. När jag försöker fråga en polisman om vad som händer säger han att jag ska gå ombord på minibussen, sitta stillla och vara tyst. Två unga tjejer förs ochså ombord och 5 polismän följer med. Under färden sitter polismännen och skojar om hur mycket extra betalt de kommer att få för sitt ”förebyggande ingripande”. Efter en stunds bussfärd släpps vi av och man säger att vi är fria. När jag frågar var vi är får jag svaret -”På sjukhuset” och man pekar på dörren och tecknar att jag ska gå in. När jag går in på sjukhuset ser jag att polisen kör iväg. Jag har inga pengar att betala en läkarundersökning med och beslutar att jag ska försöka ta mig tillbaka till Sverige. Jag frågar ett ungt par om dom vet vilken buss jag ska ta till Centralstationen och får beskedet -1A. och en beskrivning om hur jag ska hitta busshållplatsen. Jag vet inte var jag var men efter en timmes bussfärd är jag vid tågen och kan ta mig tillbaka till Malmö.

Närmare 1 på natten är jag hemma. Min familj som sett en del av vad som hänt på nyheterna väntar oroligt på mig. Min 12-åriga son frågar vad som hänt och jag försöker förklara så gott jag kan utan att göra honom upprörd eller skrämma honom. Men det är han som skrämmer mig, han säger -”Pappa, det är precis som demostrationerna i Iran. Vi pratade om det i skolan förra veckan! Det är mitt svar som skrämmer mig, för även om jag vill svara -”Nej, så var det inte!”, så fastnar orden och jag undrar hur rätt han har. Shakespeare skrev för länge sedan Hamlet som i en mening säger -”Något är ruttet i konungariket Danmark . . . ”, då en saga, nu bitter verklighet. Det politiska klimat som råder i Danmark avspeglas i den danska polisens agerande, det som luktar i Danmark är polisbrutalitet, rasism och dansk inrikespolitik – Jag håller Dansk Folkeparti indirekt ansvariga för demokratins död i Danmark.

Camilo Ernesto Maureira Flores
Rättvisepartiet Socialisterna, Malmö

This is what democracy looks like!

Lördagens totalt sätt lyckade jättedemonstration, med uppemot 100 000 deltagare, saboterades av polisens brutala ingripande. Polisen var tvugna att göra skäl för de massiva resurser som spenderats på säkerheten kring COP15, men då demonstrationen gick lugnt till valde polisen att försöka provocera fram våldsamheter. Men dagens våld var det polisen som stod för, med stöd av den nya lagen.

– Är detta Iran, eller är det Danmark?, frågade Kristofer Lundberg, RS Göteborg, kravallpolisen efter att de blockerat ett helt kvarter fullt med demonstranter.

Rättvisepartiet Socialisternas och CWI:s del av demonstrationen var högljudd med antikapitalistiska talkörer och allmänt god stämning. Men efter att polisen spärrat av vägen i bägge riktiningarna med bepansrade fordon och ett stort antal kravallutrustade poliser så tvingades demonstranterna sitta i en och en halv timme utan att få någon förklaring till varför man förvägrats sin demokratiska rättighet att demonstrera. Förvisso gav polisen till en början demonstranterna möjligheten att efter visitation lämna området, men ändrade sig tvärt efter order från polisledningen.
Totalt 580 demonstranter greps ur det block som Rättvisepartiet Socialisterna och CWI befann sig i. Poliserna skiljde inte på om det var 14 åriga barn, 51-åriga nunnor eller svarklädda demonstranter, som man bakband med buntband och tvingade ner på den iskalla asfalten i långa rader. Även de 300 demonstranter, som befann sig i blocket framför och valde att stanna upp för att visa solidaritet, greps. De 880 demonstranter som greps kom från organisationer som SUF, Rättvisepartiet Socialisterna, Greenpeace, Fältbiologerna, Miljöförbundet Jordens Vänner samt många icke-organiserade som sällan deltagit i demonstrationer tidigare. Även om det påståtts att sten kastats mot en bank och en annan byggnad tidigare under demonstrationen, så var det inget som någon av de gripna varken deltagit i eller bevittnat.

Det värkte oerhört i handleder och axlar samtidigt som många skrek efter att få gå på toaletten. De hundrtals polierna som genomförde arresteringarna ignorerade för det mesta de gripnas vädjanden och många kissade på sig.
Camilo Flores från Rättvisepartiet Socialisterna i Malmö blev medvetslös på grund av polisens bryska behandling, något som kan ses på en bild i en nättidning.
Denna förnedrande behandling från polisens sida kan inte beskrivas på annat sätt än som tortyr.
Många skakade av den bitande kylan, totalt tvingades man sitta i 3 till 4 timmar på den iskalla gatan, under tiden som man fick se på när kamrater packades in i bussar för att köras mot den till arrest ombyggda lagerlokalen i utkanten av Köpenhamn.

Klimat-Guantanamo

I lagerlokalen packades vi in i en sal och tvingades sitta bakbundna på betonggolvet i 2 timmar. I den stora delen av lagerlokalen hade demonstranter fängslats i små burar. Arrestens öknamn ”klimat-guantanamo” kändes som en högst träffande beskrivning.
Därefter sattes vi på en träbänk i en timme innan jag togs in för visitering och registrering, varefter jag släpptes utan att få någon som helst hjälp med att ta mig tillbaka till centrum. De gripna förvägrades under dagen att äta och fick slita hårt för att få vatten och gå på toaletten.

Gripandet kändes som att man bestraffades för att ha yttnyttjat sin frihet att demonstrera och att polisen försökte avskräcka människor från att delta i framtida demonstrationer. ”Så går det när man deltar i en demonstration med de svartklädda, jag föreslår att du håller dig borta ifrån dem i framtiden”, förklarade en av poliserna för mig. Det ska sägas att det för dagen fredliga svarta blocket endast utgjorde runt 200 av de 880 gripna. Polisen försöker alltså att med tortyrliknande metoder avskräcka folk från att demonstrera tillsammans med svartklädda demonstranter.

Polisens godtyckliga arrestering av fredliga demonstranter är helt i enlighet med den av rasisitiska Dansk Folkeparti föreslagna och av högerregeringen genomdrivna ”lømmelpakken” (lymmelpaketet). Denna polislag ger polisen rätt att gripa personer som deltar i en demonstration som eventuellt kan utvecklas till en fara för den allmäna ordningen, utan att de är misstänkta för något straffbart.
Precis som en av poliserna sa, ”ni har rätten att demonstrera, men vi kan gripa er när vi vill”. Lømmelpakken är ett tydligt steg mot en allt repressivare stat och äverlämnar grundläggande demokratiska fri- och rättigheter från rättsväsendet till polisledningens godtycke.
– Ni kommer snart att få en sådan här lag även i Sverige, avslutade polismannen visiteringen, med ett hånskratt.

Dagens facit: Av de nästan 1000 gripna, är det endast tre som är under brottsmisstanke. Brotten som de är misstänkta för är att de gjort motstånd mot polisens brutala och inhumana behandling.

Ammar Khorshed

Kvällsposten Aftonbladet Sydsvenskan SvD

”Snutjävlar”

Rapport från Danmark

100 000 personer samlades på den massiva klimatdemonstrationen i Köpenhamn i lördags. Det var en stark antikapitalistisk stämning som rådde i tåget. Stämningen var på topp, banderoller och fanor vajade i solen och talkörerna haglade ”Climate jutice”, ”one world one solution, socialist revolution”.

Mitt i demonstrationen attackerar polisen oprovocerat från två håll. I mitten av polisens avspärrningar hamnar omkring 500 personer, däribland Rättvisepartiet Socialisternas block med 50 personer. Demonstranter bildar armkrok och sätter sig ned för att visa att det är polisen som står för våldet och inte demonstranterna.

Efter en timma kom svaret, från bakre delen attackerar polisen, demonstranter som sitter ned attackeras med batongslag och släpas iväg en efter en. I långa rader sätts sedan demonstranterna med bakbunda händer i buntband.

I timmar fick vi sitta på den kalla marken. I samma oergonomiska ställning, ingen fick röra sig. De som la sig på sidan i smärta tillrättavisades av polisen, ofta på ett brutalt sätt. Vissa svimmar, en förs bort i ambulans. En medlem i Rättvisepartiet Socialisterna får en astmaattack då hon inte kan ta fram sin medicin ur väskan. Efter närmare tre timmar har flera som bett om toalett kissat på sig. Smärtan i handleder och axlar var fruktansvärd.

Efter tre timmar hämtades vi i bussar, vissa i stora lokaltrafikbussar själv sattes jag i en liten polisbuss tillsammans med 9 studenter från Norge och Tyskland. Plötsligt stannar polisbussen utanför en lagerlokal. Vi förs in och sätts i samma plågsamma ställning på betonggolvet, hundratals sitter redan där när vi anländer, alla fortfarande med bakbundna händer. Vi förvägras fortfarande toalettbesök och provocerande går polisen runt och videofilmar och fotar oss. 

Plötsligt hörs talkörer från rummet brevid, det är demonstranter som låsts in i burar och ropar ”Let us go, let us go” och ”no justice no peace fuck the police”. Snabbt höjs moralen och talkörerna verkligen ekar då hundratals stämmer in inne i lagerlokalen. Vi förvagras vatten och rummet fylls upp allt mer. Nu börjar några få gå på toaletten. En och en plockas demonstranter ut för att slumpmässigt släppas eller låsas in i burarna. Själv släpptes jag vid 23.30. Då buntbanden kliptes av var det svårt att röra armarna, det var svårt att gå. Att få sitta så länge som 7 timmar i samma ställning måste klassas som tortyr. 

Vi skickades ut i en buss som körde oss till en station, vi släpptes av utan pengar för att kunna ta oss därifrån.

I bussen förklarade polisen sitt verkliga syfte ”är man beredda på att demonstrera då får man vara beredda på detta också, så tänk på det resten av veckan, bli inte gripen. Kanske bäst att hålla sig borta från demonstrationerna”

Närmare 1000 personer frihetsberövades i polisens aktion i vad man kallade för ingripande i ”förebyggande syfte”. Det är uppenbart att när världens elit träffas avskaffas demokratin.

Kristofer Lundberg

Anklagar polisen for tortyr: Sydsvenskan TV

Gripna i Kopenhamn: Nyhetskanalen

Gripna kritiserar Polisen: Sydsvenskan

Kritik mot Dansk polis: SVT Rapport

Arrangörer kritiserar massgripande: SR

Kritik mot polisingripande: Svenska Dagbladet

Massgripande i Kopenhamn: TV4

”Det var nödvandigt”: TV 4

Nya gripanden i Köpenhamn: Dagens nyheter

Nya gripanden: SR

Nya gripanden: SVT Rapport

Folkhögskolestudenter avvisade från Danmark

Kim Holmstedt, medlem i Rättvisepartiet Socialisterna, blev tillsammans med sina fem klasskamrater och lärare från folkhögskolan stoppad på väg till klimaforum där de tänkte delta och genomföra olika projektarbeten som är kopplat till deras utbildning. Kim berättar att när klassen klev av tåget i Kastrup blev de omedelbart stoppade av polisen, eftersom de gick i en större grupp och de blev ombedda att visa upp sina pass. Kim säger:
– Trots att vi sa att vi åkte som folkhögskoleklass så gjorde det ingen skillnad på beslutet.

Kroppsvisitering genomfördes samtidigt så bagaget blev genomsökt och en klasskamrats kalender blev fotograferad.
– Vi blev väldigt förvånade, efter kroppsvisiteringen blev vi ombedda att skriva på ett papper för att får tillbaka våra pass. Detta papper var också bevis på att vi blev avvisade från landet med motiveringen att vi ses som en risk för Danska rikets säkerhet, säger Kim.
Denna motivering grundade polisen på att en eller flera i klassen var under utredning för en husockupation. Fortsättningsvis säger Kim:
– Det är helt absurt att en hel klass blev avvisade för att polisen säger att en eller flera i klassen är misstänkta för en husockupation. Vi blev alla anklagade och det hindrade alla från att delta på klimaforumet.

Att polisen har blir tuffare under klimattoppmötet är inget man kan blunda för det är som Kim säger:
– Detta är bara en i raden av odemokratiska lagförändringar som politikerna har genomfört under toppmöten för att hindra fredliga demonstrationer.

Tekniken i handbojor

Lysande möjligheter att rädda klimatet står mot en blek verklighet

De tekniska förutsättningarna för att klara en snabb klimatomställning och en förbättrad levnadsstandard för hela mänskligheten finns. Problemet är att storföretagens ständiga jakt på kortsiktigt höga vinster står i motsättning till att tekniken används. När företagen dessutom backas upp av de viktigaste politiska ledarna får vi vår tids kanske största motsättning mellan lysande möjligheter och en mycket blek verklighet.

I Algeriet, Marocko och USA byggs det för närvarande solkraftverk med en lika enkel som genialisk teknologi. Med vissa variationer går den ut på att med hjälp av ett stort antal parabolis­ka speglar koncentrera solstrålarna mot en stor tank med vatten. Detta får vattnet att koka, varpå ångan kan ledas genom en turbin.
Med tanke på de stora områden i världen som har sol i stort sett året om är potentialen för denna teknik närmast obegränsad. Forskare vid USA:s nationella laboratorium för förnybar energi har gjort en beräkning som visar att det i sydvästra USA skulle vara möjligt att bygga solkraftverk med en effekt på 11 000 GWh. Det motsvarar ungefär 10 gånger hela USA:s nuvarande kapacitet för elproduktion (Economist Technology Qu­arterly den 4 juni 2009).

Solceller har varit den form av solenergi som det har satsats mest på hittills och även här går den tekniska utvecklingen i rasande fart. År 1995 kostade det 50 cent (3,50 kronor) att producera en KWh el med solceller. Tio år senare hade kostnaden fallit till 20 cent (1,40 kronor) och den har fortsatt att minska sedan dess, enligt konsultfirman Cambridge Energy Research Associates. Om solenergin står på randen till ett genombrott är vindenergin redan där. Tillväxten för vindkraften är över 30 procent per år i världen. Ett litet tättbefolkat land som Danmark får idag 20 procent av sin totala elförbrukning från vindkraft. Samtidigt är det hittills bara en li­ten del av potentialen som har tagits till vara. Sveriges för närvarande största vindkraftprojekt är Markbygden utanför Piteå. Där vill företaget Svevind bygga 1 101 stora vindkraftverk med en beräknad elproduktion på 8-12 TWh. Det ligger i samma storleks­ordning som produktionen från två av de svenska kärnreaktorerna. Energimyndigheten har satt upp målet att vindkraftproduktionen i Sverige ska vara uppe i 30 TWh år 2020. Ett mål som är tekniskt och ekonomiskt fullt uppnåeligt.

2008 var året när trenden med snabbt ökande investeringar i förnyelsebar energi bröts. Under första kvartalet det året minskade investeringarna med 53 procent jämfört med året innan. Den ekonomiska krisen för kapitalismen som ekonomiskt system har stoppat en stor del av inves­teringarna i förnybar energiproduk- tion. Trots att behovet av snabb fortsatt utbyggnad är akut och förutsättningarna är goda har enskilda före- tags och investerares oro för vinster­na under de närmaste åren tagit överhanden och stoppat utvecklingen av de nya energikällorna. Ett typexempel på det absurda i situationen var det danska vindkraftbolaget Vestas beslut att stänga sin fabrik på Isle of Wight i somras trots alla planer på fortsatt vindkraftsutbyggnad. För företagets förmåga att visa hög vinst även i år var beslutet kanske bra, för de anställda och för klimatanpassningen var det en katastrof. Tillväxttakten i investeringarna i förnybar energi var för långsam även före krisen. Den internationella energiorganisationen, WEO, har räknat med att det fram till år 2030 krävs investeringar på 542 miljarder dollar (3 760 miljarder kronor) årligen för att klara de utsläppsmål som behövs för att den globala uppvärmningen ska stanna vid två grader. År 2008 låg investeringarna på 155 miljarder dollar (1 080 miljarder kronor), enligt FN:s energiorgan UNEP.

Varför går det inte snabbare, kan man undra? Vattenfalls köp av det nederländska energibolaget Nuon kan ge en del av svaret. Vattenfall betalade runt 100 miljarder kronor för Nuon och la samtidigt till ytterligare 14-15 miljoner ton CO2 till sina redan enor­ma utsläpp. Syftet var att stärka positionen på elmarknaden i Centraleuro- pa och öka de långsiktiga vinsterna. Hade denna summa istället satsats på att bygga ut kapaciteten inom förnybar energi hade man till exempel kunnat bygga två vindkraftsparker av Markbygdens storlek och därmed på ett bräde klarat av minst hälften av den planerade utbyggnaden av vindkraften i Sverige. De politiska ledarna inom EU har oavsett partifärg satsat på marknadslösningar för att minska förbrukning­en av fossila bränslen. Systemet med utsläppsrätter är det tydligaste exemp­let på detta. Systemet har hittills visat sig vara allt annat än effektivt. Det inbjuder till mygel för att garantera en så stor tilldelning som möjligt till den egna anläggningen, eller det egna landet. Just nu har krisen fått den bisarra effekten att det finns ett överflöd av utsläppsrätter för kommande år.

Minst lika viktigt som att öka produktionen av förnyelsebar energi är det att minska utsläppen genom teknik som minskar förbrukningen. Bostadssektorn är ett område där det går att minska energiförbrukning­en mycket och göra det snabbt. En del kommunala bostadsbolag visar vad som går att uppnå redan på kort sikt. Exempelvis Skebo i Skellefteå siktar på att minska energiförbrukningen med minst 20 procent på sju år genom enkla åtgärder som att infö-ra bättre timerstyrning av motorvärmare och att försörja tvättmaskiner med varmvatten från fjärrvärmenätet. Redan att genomföra ett sådant enkelt program för effektivare energi-användning i alla bostäder skulle vara ett viktigt steg framåt. Men i takt med att allt större del av lägenhetsbeståndet är i privata händer kommer kortsiktiga ekonomiska intressen i för- grunden.

Ingenjörsvetenskapsakademin (IVA) pekar i sin rapport Vägval för framtidens energianvändning på att huvuddelen av alla hus borde byggas med bästa kända teknik, vilket skulle innebära att energiåtgången för uppvärmning skulle vara en bråkdel av det som är genomsnittet idag. Detta är krav som byggbolag och hustillverkare värjer sig mot. De vill kunna locka med lägre priser idag, snarare än lägre energiförbrukning på lång sikt. Detta trots att de totala boendekostnaderna blir lägre under husets livslängd. IVA-rapporten visar att hela bostadsområden till och med kan bli energiproducenter om man utnyttjar exempelvis hustak för att montera solpaneler och mindre vindkraftverk. Även här finns alltså enorma möjligheter, men marknadskrafterna lägger hinder i vägen för utvecklingen.

Olika varianter av elbilar är det som på allvar kan sänka utsläppen från trafiken. Inom några år kommer det att finnas både rena elbilar och pluginhybrider, alltså bilar som delvis drivs med el och kan laddas upp, på marknaden. Men det går redan nu att se att kapitalismen kommer att fördröja utvecklingen. Så länge tillverkningen av bensin- och dieselbilar do- minerar kommer bilindustrin inte att ha något intresse av starka styrmedel och stimulanser för att köpa elbil, vilket skulle behövas för att skynda på utvecklingen. På samma sätt kommer de stora elbolagen att tveka med att bygga ut omfattande nät av laddningsstationer innan det finns så många bilar att det går att tjäna pengar på verksamheten. Här finns en parallell till biogasbilarna, där hin­dras försäljningen av bilarna idag av bensinbolagens tvekan att bygga pumpar som troligen inte kommer att bli lönsamma på kort sikt.

Ett skäl till att marknaden idag är en förödande broms för omställning­en till ett modernt samhälle med låga utsläpp är patenträtten. De stora före­tagen inom energisektorn vakar som hökar över patenträttigheterna för all ny teknik. Detta lägger samtidigt sto­ra hinder i vägen för att nya tekniska landvinningar snabbt ska spridas globalt. Inför klimatmötet i Köpenhamn kräver u-länderna ett totalt förbud på patent på klimatvänlig teknik, hävning av befintliga patent och regler som tvingar uppfinnare att gratis få använ­da deras patentskyddade teknik. Föga förvånande har EU:s och USA:s förhandlare redan markerat att de är helt emot detta. På område efter område är kapitalismen i bästa fall en bromskloss för omställningen till mindre klimatbelas­tande teknik. De förslag och uppgörelser som möjligen kan träffas i Kö- penhamn kan inte bli annat än halvmesyrer. Med ett ekonomiskt system där det egna företagets vinst det närmaste året alltid går före hotet om en global klimatkatastrof går det inte att genomföra de tekniska lösningar som finns inom räckhåll.

Krister Ahrén

Häng med till toppmötet i Köpenhamn:
Den stora demonstrationen för klimatet äger rum på lördagen den 12 december utanför toppmötet i Köpenhamn, där världens ledare samlas.
Elevkampanjen och Rättvisepartiet Socialisterna kommer att åka ner och delta. Vill du åka med oss? Anmäl dig via telefon: 08- 605 94 02, eller via e-post: info@elevkampanjen.se eller rs@socialisterna.org