Moderater försöker piska upp rasistiska stämningar i Vellinge

Vellingepolitikers och en grupp Hököpingebors motstånd mot ett transitboende för ensamkommande flyktingbarn har triggat igång en antirasistisk storm över hela landet.

Carina Larsson (M) vill "markera i flyktingfrågan"

Återigen är det Moderaterna i Skåne som eldar på de rasistiska stämningarna (läs förra numret av Offensiv).
– Kan vi stoppa det, så ska vi stoppa det, dundrade Carina Larsson (M). Hon uppger även att Vellingemoderaternas utspel är en ”markering i flyktingfrågan”. Det är tydligt hur Moderaterna i Vellinge sedan länge gjort gemensam sak med Sverigedemokraterna och driver en för SD idealisk politik i kommunen. Vellinge är nämligen en av få kommuner som vägrat att dela ansvaret med landets övriga kommuner genom att ta emot flyktingar.

Lars-Ingvar Ljungman (M) skyller "utanförskapet" på flyktingbarn

Malmö har i år mottagit rekordmånga ensamkommande flyktingbarn och har tvingats att finna tillfälliga boenden i flera grannkommuner. 30 barn har inkvarterats på ett vandrarhem i Hököpinge i Vellinge kommun. Det är alltså detta som väckt reaktioner bland några av invånarna. Istället för att besvara de rasistiska argumenten som sverigedemokraten Johan Hallgrens ”varför göra Malmös problem till Vellinges problem”, så väljer alltså de i Vellinge styrande Moderaterna att stämma in i den rasistiska hetskören. Kommunalrådet Lars-Ingvar Ljungman (M) är istället kritisk mot Sveriges flyktingpolitik, ”det system som vi har för att ta emot dem som vill invandra till landet”. På Vellinge kommuns hemsida skriver han att det är flyktingarnas fel att det finns ett stort ”utanförskap”, samtidigt som han hyllar regeringens allt inhumanare flyktingpolitik.
Moderatpolitikernas allt brunare retorik är en strategi för att fiska efter sverigedemokratiska röster i de grumligaste av vatten. Man spelar på fördomarna för att försöka vinna fördelar inför valet nästa år.

Det är inte Vellinge kommun, utan staten som står för finansieringen av barnens uppehälle. Därför kan inte kritiken mot mottagandet av barnen ses som något annat än rent rasistisk.
Vellinge är en av Sveriges rikaste kommuner, mycket eftersom många förmögna som är verksamma i Malmö valt att bosätta sig och skatta i Vellinge.

Motviljan från politikerna att ta emot flyktingar har också skapat en reaktion i Vellinge. Redan för ett år sedan bildades nätverket Vellingebor för flyktingar. Initiativtagaren Ludvig Lindström skriver i SvD den 13 november att ”Vellingemoderaternas vägran att ta emot flyktingar har skapat ett inskränkt och intolerant samhälle”.

Den av politikerna uppiskade rädsla som finns bland en del Vellingebor mot flyktingar och invandrare grundar sig på okunnighet och intolerans. Problemen med kriminalitet och den senaste tidens oroligheter i förorterna är inte etniskt grundade. De beror istället helt och hållet på högerpolitiken som kontinuerligt ökar klassklyftorna i samhället. Det är arbetslöshet, bostadslöshet, nedskärningar på skolor och fritidsgårdar, som framför allt drabbar de invandrartäta stadsdelarna, som skapar problemen.

Ammar Khorshed

 

Bara 19 procent av Vellinges invånare vill stoppa transitboendet för flyktingbarn medan 63 procent inte vill stoppa boendet.
Det visar en opinonsmätning i Sydsvenska Dagbladet den 17 november. 19 procent svarade inte eller svarade vet ej.
Frågan som ställdes var ”Håller du med Vellinges kommunledning om att transitboendet för ensamkommande flyktingbarn i Hököpin ge bör stoppas?” 500 personer svarade på mätningen. Bara 11 procent av kvinnorna svarade ja.
Moderaterna fick 67 procent i Vellinge 2006, men den moderata kommunledningen har inte ens stöd av var tredje moderatväljare. Bland dem som röstar på socialdemokraterna vill bara 2 procent ha flyktingstopp.

AB SvD Sydsvenskan

Ogenomtänkt Reclaim Rosengård slutade i pannkaka

”Snuten ut ur Rosengård”, var en av huvudparollerna under helgens gatufest Reclaim Rosengård. Det är bara att instämma i att problematiken med gängkriminalitet, skadegörelse och våld mot räddningspersonal i området inte är en polisiär fråga, utan kräver sociala insatser.
Men de autonomas gatufest var oförankrad och aktivisterna kördes iväg av en grupp rosengårdsbor.

Reclaim Rosengård var ett ogenomtänkt arrangemang, där misslyckandet i kontakten med de boende i området tycks ha varit total.
Som alternativ hade kommunen vid sidan om gatufesten arrangerat en aktivitetsdag för att ”locka bort ungdomar från våldsamheterna”. Det hölls nattöppet på fritidsgårdarna och arrangerades bland annat en fotbollsturnering för ungdomarna.

En annan miss av gatufestarrangörerna var det faktum att man höll en gatufest och startade kravaller första dagen i den heliga muslimska fastemånanden Ramadan. Boende i Rosengård reagerade också mot att Reclaimaktivisterna var maskerade. Det bidrar enbart till att förstärka medias och politikers nidbild av vänstern som huliganer.

Det råder en relativ enighet, äv­en bland många av de aktivister som deltog, att Reclaim Rosengård var ett steg bakåt i kampen för upprustning av bostäder och självstyrande fritidsgårdar, två av arrangörernas viktigaste krav.

Liksom under Reclaimfesten i Västra hamnen tidigare i år, skapade den lokalt oförankrade aktionen ett förstadium till en reaktionär mobilisering bland de boende i området.
Konfrontation mellan polis och aktivister uppstod senare på kvällen.
Rosengårdsbornas motstånd mot våldet riskerar att öka stödet för en ökad polisnärvaro samt att de boende i Rosengård förbiser politikernas förödande klasspolitik till förmån för att bli av med vad många kan uppfatta som huliganer och bråkmakare.

Rosengårdsbornas motstånd mot aktivisternas metoder riskerar att överföras till ett förakt mot hela vänstern, vilket i sin tur kommer att försvåra framtida mobiliseringar och mer seriösa aktiviteter i området. Flera av de autonomas aktiviteter med onödiga våldskonfrontationer med polisen på senare tid ger enbart en anledning till ökad polisnärvaro och repression, inte enbart mot aktivister, utan i framtiden möjligen även mot protesterande folkmassor och strejkande arbetare.
Även om Reclaim Rosengård mås­te ses som ett misslyckande, visar det ändå på att enbart möjligheten att Rosengårdsborna går ut i politiska protester skrämde kommunpolitiker­na till att omgående agera med sociala satsningar, om så bara för en dag.

Det tjänar inget till att hänga på den borgerliga hetskören mot de autonoma grupperingarna i synnerhet och hela vänstern i allmänhet, i deras försök att splittra och försvaga vänstern. Istället måste en seriös analys gö­ras av metoder som reclaimfesterna, samt en diskussion föras mellan alla progressiva krafter inom vänstern om hur en verklig mobilisering kan göras. Om ett “förortsuppror” som hotar den klasspolitik som de etablerade partierna står för.
En sådan rörelse måste föras med krav på upprustning och nybygge av billiga bostäder, mer resurser till sociala projekt som fritidsgårdar, samt jobb åt alla för en lön att leva på.

Arbetarrörelsens historiska erfarenheter visar entydigt att det krävs ett massivt opinionsarbete där alla förtryckta själva måste föra kampen för en förbättring av sin egen situation, kampen kan aldrig föras av en självutnämnd elit.
En sådan massförankrad kamp är något som Rättvisepartiet Socialisterna är villiga att tillsammans med andra stå i spetsen för.

Ammar Khorshed

Norsk höger attackerar Rosengård

Det högerpopulistiska Fremskrittspartiet (FrP), som är det näst största partiet i Norge, har gått steget längre än den svenska regeringen i sina islamofoba attacker mot Rosengård.

Under partiledare Siv Jensens tal i lördags varnade hon för en ”smygislamisering” av Oslo och andra norska städer där hon menar att stadsdelar riskerar att övertas av muslimer. Varningen grundas patetiskt nog på en polisrazzia som gjordes mot en muslimsk föreningslokal där man bl.a. hittade smuggelcigaretter, smuggelkött och en icke fungerande brandvarnare(!).
– Men detta sker varje dag. Det är bara FrP som i 30 år varnat om detta, och som är villiga att röja upp, sade Jensen inför partistyrelsen. Hon fortsätter med spekulativa påståenden om att kriminell verksamhet förtäcks i källarmoskéer, där unga tjejer misshandlas och gifts bort.

Siv Jensen pekar på Malmöstadsdelen Rosengård som ett avskräckande exempel, där hon talar om att sharialagar har ersatt svenska lagar. FrP:s partiledare planerar att besöka Rosengård i ett populistiskt försök att göra sken av att hon vill lösa några problem för det norska folket.

Invandrartäta Rosengård fick för ett par veckor sedan motta smutskastning av högeralliansen, med hjälp av Försvarshögskolans rapport (Offensiv nr 836).

Nu krävs en antirasistisk kampanj för att avslöja populistiska högerpartier som Sverigedemokraterna, norska Fremskrittspartiet och även Moderaterna, samt ett förortsuppror mot de växande klassklyftorna, för billiga bostäder och jobb åt alla.

Ammar Khorshed

”Sverigemoderaternas” rasistiska utspel

Moderaternas partisekterare Per Schlingmann har tidigare deklarerat att M ska ha ett ”tydligt nationalistiskt perspektiv” i EU-parlamentsvalet.

 

Nu går Moderaterna med utvisningsminister Tobias Billström, Stockholms socialborgarråd Ulf Kristersson och riksdagsledamoten Elisabeth Svantesson i spetsen ut och kräver än hårdare krav mot flyktingar och invandrare. Rätten till asyl ska ytterligare begränses, invandrare ska inte få välja var man ska bo, medborgarskap ska kunna återkallas och ”kriminella invandrare” ska utvisas. Svenskatest för medborgarskap och kontrakt om svenska värderingar.

Inte nog med att asylrätten i praktiken är avskaffad, nu vill Billström att ”medborgarskap som tilldelats på felaktiga grunder, falsk identitet, hot eller mutor ska kunna återkallas”. Förslaget är tänkt att skapa en misstänksamhet mot asylsökande som hotfulla kriminella. Är det sedan någon som tror att förslaget skulle stanna där om medborgarskap skulle kunna tas tillbaka. Redan har begränsningar för uppehållstillstånd införts i arbetskraftsinvandringen, där du får stanna så länge du har ett arbete men förlorar du arbetet blir du av med uppehållstillståndet.

Moderaternas förslag till ny invandrarpolitik stannar inte där, de har en rad rasistiska förslag som till och med får Folkpartiets tidigare flirt med Sverigedemokraternas väljare att blekna. Syftet med de nya förslagen är att skapa misstro och fördomar mot flyktingar och invandrare, en redan utsatt grupp i samhället. Med detta fiskande i de grumligaste vatten söker m stöd hos de minst medvetna skikten bland rasistiska väljare, samtidigt som de legitimerar rasismen.

”Svenska lagar ska gälla i Sverige”, heter det. Som om inte de svenska lagarna redan gäller alla. M vill ge sken av att flyktingar och invandrare inte följer svenska lagar och framställa dem som kriminella. De fortsätter sedan med att ”fler utländska medborgare som begår brott måste utvisas”, bilden av invandraren som kriminell vill de cementera in i folks medvetande.

Ytterligare attacker på flyktingar följer: ”det duger inte att de som får avslag på sin asylansökan ska stanna kvar i landet”. Men problemet som asylsökande möter är att de med risk för sina liv inte kan återvända. Regeringen har ju beslutat att inget krig råder i Irak och Afghanistan trots dagligt dödande och självmordsattacker. Till Iran utvisas homosexuella som riskerar hängning med ord som ”du behöver inte visa att du är homosexuell”. Barnfamiljer splittras då föräldrar utvisas till olika länder osv.

Moderaterna försöker sedan skylla rasistiska partiers och nazistiska organisationers framgångar på flyktingar och invandrare. ”Vi har fördömt de invandrarfientliga men sällan gett seriösa svar på rimliga frågor om vad som kan följa i invandringens spår”. Vad är det som kan följa? Med luddiga formuleringar vill de ge sken av att det är invandringen som skapar problem, inte växande klassklyftor. När sanningen är den att det är högerpolitikens härjningar med arbetslöshet, bostadsbrist osv som skapar problem. Moderaterna försöker rikta uppmärksamheten med missnöjet med regeringens politik åt ett annat håll. Medan borgarnas politik har försvagat ställningen för arbetare och låginkomsttagare på arbetsmarknaden, inte är beredda att rädda jobben i industrin, varslar anställda i offentlig sektor och dragit in hjälp till arbetslösa så heter det för dem att ”många invandrare blir år efter år helt beroende av bidrag”. Som om det är ett val man gör, att ständigt leva på marginalen. Problemet är ju att det finns för få jobb att söka och rasismen på arbetsmarknaden.

”I Bergsjön och Angered har nära sex av tio socialbidrag”. Ja det är skrämmande, inte minst för dem som tvingas leva i den situationen, men det är lika lite valt som att dessa områden också drabbas hårdast av regeringens nedskärningar. Befolkningen i förorten har inte heller valt nedlagda vårdcentraler, skolor och ungdomsgårdar, men så ser den borgerliga politikens verklighet ut.

Attackerna på förorten fortsätter sedan. ”Skyldigheter gäller vare sig man gillar dem eller inte” och det står över ”tycke och smak, familj, släkt, grupp eller klan” och återigen ”i Sverige gäller svensk lag” fortsätter sedan med ”det räcker inte med ytliga hyllningar till alla spännande kulturer vi får möta – i stadsdelar många aldrig ens besöker”. Vilka kulturer är det han talar om, för oss som bor i förorten kommer vi sällan i kontakt med den fuskarkultur som finns i Rosenbad och på Östermalm. Det är överklassen som lever i en annan kultur än arbetare och låginkomsttagare i förorter och arbetarområden. Få svenskar känner nog tillhörighet med den kultur som förespråkas av kristdemokraterna med abortmotstånd och kvinnan tillbaka till spisen-politik. De flesta har nog inte samma syn på värdegrund som moderaterna och deras gelikar. Det är nog få som har gemensamma värderingar som högeralliansen och deras baklängespolitik som vill rulla tillbaka rättigheter 100 år tillbaka i tiden. De ”få” som ”besöker” förorten är politikerna själva som lever i en skyddad tillvaro långt från vanligt folk som de föraktar.

Utvisningsministern och hans sverigemoderater vill göra ytterligare inskränkningar i asylrätten genom att försöka anpassa den redan begränsade asylpolitiken till ett ”europeiskt asylsystem … som delar på ansvaret”. ”Det är inte rimligt att några svenska kommumer under perioder tagit emot fler irakier än hela USA”, men det säger ju snarare mer om USA än det gör om Sverige. Svenska regeringen hyllar USA:s krig och ockupation, sänder soldater och stridsvagnar till Afghanistan men vill inte ge hjälp åt dem som tvingas fly.

I konkreta förslag säger moderaterna ”den som fått avslag ska lämna landet” det vill säga hårdare tag mot gömda flyktingar och papperslösa som i rädsla för sitt liv håller sig undan myndigheter. ”Den som fått nej ska hjälpas att återvända hem”. Denna ”hjälp” betyder tvångsavvisning med polisvåld som vi såg i den massutvisning som skedde för två veckor sedan i Göteborg.

Moderaterna avslutar med: ”Ett samhälle som inte står upp för sina egna ideal kommer inte att klara av ett berikande möte med andra”. Rättvisepartiet Socialisterna kan konstatera att vi inte har några gemensamma ideal med moderaterna och deras vänner som orsakat den globala kapitalistiska krisen. M försöker nu vända bort blickarna och diskussionerna från den kapitalistiska krisen till att istället handla om flyktingar och invandrare. RS kommer att agera för att samla Asylrörelsen och den antirasistiska rörelsen i kamp mot moderata utvisningspolitiker, sverigedemokrater och andra rasistiska krafter. Inskränkt nationalism är ett hot mot alla arbetare och ungdomar.

Kristofer Lundberg

Regeringen står bakom islamofobisk rapport

Regeringen använder sig av ovetenskaplig forskning för att spä på islamofobin i samhället. Man vill slå ett slag mot den politiska radikaliseringen i förorterna och samtidigt vända uppmärksamheten bort från de verkliga problemen.

I en rapport från Försvarshögskolans Centrum för Asymmetriska hot och Terrorismstudier (CATS), beställd av regeringen, varnar Magnus Ranstorp om att en ökande religiös och politisk radikalisering hotar vårt samhälle. De externa faktorerna som skapar problemet är enligt rapporten att verkliga eller uppdiktade globala orättvisor ”utan filter” visas i media och påverkar ungdomar starkt samt att kulturkrockarna inte kan hanteras på skolorna.

Magnus Ranstorps lösning på problemet är ökad samverkan mellan polisen och SÄPO samt att polisen ska utbildas för att bättre känna igen tecken på islamistisk radikalisering som exempelvis ökad skäggväxt, utlandsresor med ”diffusa syften” och utövandet av fysiskt krävande idrottsaktiviteter exempelvis kampsporter. Dessutom uppmanas noggranna kontroller av alla kulturföreningar i Malmö och man är även inne på moderaternas spår om tydligare information för nyanlända invandrare om hur svenska lagar och värderingar fungerar.

Rapport har sågats av tre forskare vid Lunds universitet, som anser att rapporten har sådana brister att den hade underkänts vid ett uppsatsseminarium på grundnivå. Källmaterialet har förstörts vilket gör rapporten omöjligt att granska för utomstående. Förstörelsen av källmaterialet har nu även polisanmälts. Integrationsminister Nyamko Sabuni, som mottog den mediokra rapporten i förra veckan, väljer trots allt att försvara den och fortsätter samtidigt sina beskyllningar mot rosengårdsborna.

Ranstorps varnar för att religiösa fundamentalister agerar åsiktskontrollanter och uppmanar invandrare i förorterna till isolering från det svenska samhället. Vem som i själva verket har intresse i att förhindra att avvikande åsikter kommer till uttryck och som avgränsar de utarmade förorterna från övriga samhället är däremot tydligt. När diskriminerade människor utan arbete och social trygghet protesterar så sänder myndigheterna kravallpolisen istället för att satsa resurser på att lösa de verkliga problemen.

Nu krävs kamp för en massiv upprustning av förorterna. Omedelbara renoveringar av utarmade bostäder samt nybyggen av fler billiga hyresbostäder för att motverka trångboddheten. Dessutom krävs en riktig jobbpolitik för en bättre integration, med stora satsningar för fler tjänster främst inom offentlig sektor.

Ammar Khorshed

SvD

Växande klyftor i Malmö

I Malmö liksom på andra håll i landet växer klassklyftorna.
I Malmö bara ökar skillnaderna mellan de rikaste stadsdelarna, Limhamn-Bunkeflo, och de fattigaste Fosie och Rosengård.
”Av 2008 års välfärdsindex kan man också utläsa att skillnaden mellan de högst och de lägst rankade stadsdelarna har ökat något jämfört med föregående år”, är slutsatsen i Malmö Stads välfärdsredovisning för 2008. I samma välfärdsredovisning konstaterar man att hemlösheten ökat både bland vuxna och barn, att det fortfarande finns stora skillnader i simkunnighet bland elever i årskurs 5 och att andelen av befolkningen med låg inkomst ökar.

Offensiv # 835

Vad händer i Rosengård?

Kravaller med brinnande bilar, stenkastning mot poliser och hemmagjorda bomber i Rosengård i Malmö har fått enorm uppmärksamhet den senaste veckan. Som mest verkar ett hundratal ungdomar ha deltagit, medan ungefär lika många poliser satts in.

Utlösande för händelserna var när kravallpoliser på morgonen den 15 december ingrep mot en lokal på Ramels väg i Rosengård som ockuperats sedan den 24 november. 30 kravallpoliser med hundar deltog i aktionen och de tre som fanns i lokalen greps. Ungdomar samlades via sms för att protestera. Polisen använde pepparspray och knuffade undan ungdomarna. ”Stämningen på platsen var mer rörig än hotfull”, beskrev Sydsvenska Dagbladets reporter.
Källarmoskén på Ramels väg hade varit i bruk sedan 1992 till i höst, då fastighetsägaren Contentus gav besked att kontraktet var uppsagt. Den användes bland annat för läxläsning. Enligt media har moskén som drivits av Islamic Youth Center haft en islamistisk (”fundamentalistisk”) inriktning. ”Moskéns ideologiska inriktning kallas salafi, den mest hårdföra, puritana och västfientliga tolkningen av islam”, skrev DN.
Ungdomarnas uttalade mål var att återta lokalen. Efter de första skärmytslingarna – stenkastning och en del mindre bränder – satte polisen upp containrar runt källarlokalen och mobiliserade mer poliser från Västsverige. Den enda effekten var att det provocerade fram större kravaller. På torsdag kväll inträffade de största bränderna, bland annat brändes nio släpvagnar från Shellmacken.

Varför Rosengård? Enligt kommunens ansvariga är kravallerna obegripliga: ”Mari Hendra är verksamhetschef för ungdomsverksamheten i Rosengård. Hon har heller inget svar på varför en del unga killar i Rosengård kastar sten på poliser och brandmän. – Det är helt obegripligt. Två av våra fältassistenter arbetar i ett forskningsprojekt som ska försöka hitta ett svar. Vi skulle verkligen behöva den kunskapen.” (från DN). I söndagens DN (21 dec) gavs en bättre bild av Rosengård i en intervju med en socialdemokratisk politiker: ”Kravallerna här i Rosengård beror på arbetslöshet och trångboddhet i eländiga lägenheter (…) Adrian Kaba är 27 år och bor själv i Rosengård, ‘hemma hos mina föräldrar – för jag får ingen lägenhet’.”
Mellan 5000 och 8000 människor bor i Herrgården, den del av Rosengård där källarmoskén låg, trots att stadsdelen ursprungligen byggdes för 3000 boende. Här finns också de lägenheter som visades upp i SvT:s Uppdrag Granskning tidigare i höst, med kackerlackor, stora fuktskador mm, som aldrig åtgärdas av de numera privata ägarna och fastighetsförvaltarna.
Grunden för missnöjet är utan tvekan frustrationen över klyftorna vad gäller bostäder, jobb, utbildning osv. Protester och t o m kravaller från unga är inte alls svåra att förstå eller förklara. Vad som behövs är tydliga krav och mål för protesterna.

”Ditresta” kravallare?
Massmedia var snabba att lägga skulden på kravallerna på ”ditresta” provokatörer. Autonoma grupper och särskilt Afa (Antifascistisk aktion) sades ligga bakom det upptrappade våldet. Dagens Nyheters ledare skrev ”att professionella bråkmakare – fotbollshuliganer och så kallade autonoma vänstergrupper – anslutit sig till bråken”. Men då fanns det alltså redan bråk att ansluta sig till. Etablerade media och politiker såg en möjlighet att slå mot vänstern i allmänhet. I Svenska Dagbladet påstods även ”marxister” tillhöra de autonoma. Per Svensson i Sydsvenska Dagbladet (författare och tidigare kulturchef på Expressen) jämförde faktiskt Afa med Elevkampanjen: ”Själv minns jag de så kallade skolupploppen i Malmö våren 1993. Besjälade vänsteraktivister hade, uppgav tidningarna, agiterat bland annat på Rosengårdsskolan. De tonåriga demonstranterna hamnade i polispiketen. Huvudagitatorn, anställd av trotskistiska Elevkampanjen, hamnade i Aktuelltstudion.” Han nämner inte de stora skolnedskärningar som protesterna gällde, och inte heller att Elevkampanjen tog avstånd från vandalisering.

Det är naturligtvis inte fel att ingripa även om man inte bor i Malmö – etablissemanget bor ju inte själva där. Vad det handlar om är med vilken politik och vilka handlingar politiska grupper ingriper. Afa i Malmö har utan tvekan ingripit i Rosengård. Afa:s syften kan vara rätt – att stoppa nazister eller försöka tvinga fram eftergifter i Rosengård – men deras metoder står i vägen för att lyckas. Anonyma, maskerade demonstranter som inte försöker upprätta någon som helst dialog med de boende i Rosengård kan inte bilda den rörelse som behövs. Vandaliseringen uppfattas med rätta som meningslös och hotfull, vilket kan användas av politikerna för att slippa en debatt om den verkliga situationen i Rosengård.

Kamp för förändring kräver öppna demokratiska strukturer. Socialisters uppgift är att 1) förklara vad som hänt, 2) ställa krav och försöka ta initiativ till kamp för kraven. Det handlar om att kalla till stora offentliga möten där alla boende var inbjudna och föreslå demonstrationer som riktas mot de verkligt ansvariga. Det behövs kamp för en allmän upprustning av Rosengård, på liknande sätt som hyresgästernas revolt mot lyxrenovering i Husby i norra Stockholm. Där har hundratals hyresgäster aktiverats, med demonstrationer, möten mm. De rivningar som skulle inletts i februari 2008 har inte genomförts.

Rättvisepartiet Socialisterna går emot den allmänna smutskastningen av Rosengård och andra förorter, och av de boende där. Vi är emot stängningen av lokalen, samtidigt som vi politiskt inte är överens med Islamic Youth Center. RS vill samarbeta med andra organisationer i kamp för en verklig upprustning av förorterna.

Politiska konsekvenser
Precis som vid tidigare bränder blåser media upp händelserna på ett oproportionerligt sätt, även om veckans händelser var de allvarligaste, så att förorten smutskastas. Ett drag av terroriststämpel finns – tidigare har bilder från Rosengård visats upp i tv i samband med terrordåd i världen. Gemensamt i beskrivningarna är att kravallerna är det stora problemet – inte klyftorna som är ett resultat av den nyliberala kapitalistiska politiken.
Politikerna har inte varit sena att kräva hårdare tag. ”I detta läge är det tydligt att polisen behöver bättre resurser. Införandet av vattenkanoner måste åter börja diskuteras. Nu får det vara slut på daltet”, skrev Anja Sonesson och Stefan Lindhe, de två ledande moderaterna i Malmö kommun, i ett debattinlägg. Men fler poliser har inte precis förbättrat situationen under den senaste veckan – tvärtom. Samtidigt har rasisterna i sd applåderat möjligheten att slå mot både mångkultur och vänstern.
Andra har varit snabba att lägga skulden på föräldrarna. DN skrev i sin ledare 21 december om ”en föräldrageneration som förlorat sin naturliga auktoritet i en ny och främmande miljö”. Påståendet går emot teorin om ”ditresta” svenska (medelklass-) ungdomar som de mest aktiva. Förmaningar mot föräldrarna gällde inte heller när överklassbarn var inblandade i knivdådet på Kungsholmen i Stockholm. DN m fl vill till varje pris undvika att se det som en klassfråga. Men föräldrarnas jobb, arbetstider, löner osv har föstås stor effekt på hur barn och ungdomar mår.

Under den senaste veckan har media framhållit den ”tysta majoriteten” i Rosengård. Folk har uppmuntrats att fördöma vandalisering, som de förstås är helt emot. Nu har nattvandringar från 50-150 vuxna från olika föreningar under ett par nätter gjort att det blivit lugnare i Rosengård. Det visar i sig hur begränsade kravallerna trots allt varit.
Men sen då? Är allt bra när det blivit lugnare? Tystnad och passivitet kommer bara att förstärka de djupa klyftorna och leda till nya urladdningar. Socialister är förstås helt mot den uppmärksammade stenkastningen mot brandkåren. Men lösningen är inte en militarisering av brandkåren. Återigen handlar det om upprustning av arbetarområden, om behovet av en aktiv och levande arbetarrörelse.

Högerns förslag om ”integration”, dvs kunskaper om ”svensk kultur” osv kommer att få stor uppmärksamhet. Faktum är att källarmoskéns lokaler nu ska användas till en ”boskola” där invandrare ska ”lära sig” att bo på svenskt vis. Detta samtidigt som vanlig vuxenundervisning och ams-kurser skurits ner. Projekten i Herrgården och Rosengård har fler likheter med t ex Järvalyftet. De skapas uppifrån av politikerna, utan verklig inblandning av de boende. När ”blandade” områden ska skapas betyder det bostadsrätter eller dyrare lägenheter i fattiga områden, aldrig billiga hyresrätter i villa- eller överklassområden.

”På relativt kort tid har landet gått från att vara ett av världens mest etniskt homogena länder till att bli ett av Europas främsta invandrarländer”, skriver DN. Som om den etniska härkomsten är orsaken till problemen. Deras förslag är sedan att ”sänka trösklarna” på arbetsmarknaden, dvs att invandrare ska kunna ”få” jobb till lägre löner och sämre villkor.
Antirasismen och gemensam kamp för upprustning av förorterna är en viktig del av Rättvisepartiet Socialisternas program och profil, och vikten har understrukits än mer av händelserna i Rosengård.
Offensivs redaktion