Lundahögern ökar friheten för riskkapitalisterna

Allmänhetens raseri emot de privata riskkapitalisternas äventyrande av välfärden tycks ha gått Lunds borgerliga majoritet helt förbi. Nu har man beslutat att utöka kapitalisternas valfrihet att i ännu större omfattning profitera på den offentligt finansierade kommunala vården och omsorgen.

Trots vallöften om att inte privatisera mer har vård- och omsorgsnämnden nu klubbat igenom ”utmaningsrätten”; rätten för vem som helst att föreslå att nya verksamheter ska upphandlas till privata utförare om de anser sig kunna driva dem billigare eller till samma pris men med bättre kvalitet. Politikerna säger sig trots detta ha vetorätt mot att verksamheter läggs ut på entreprenad, men med högerns privatiseringsfundamentalister i majoritet kommer knappast någon vård eller omsorg att skonas från riskkapitalistisk exploatering. I praktiken kommer kapitalisterna att kunna omvandla vilken vård- och omsorgsverksamhet de än pekar på till sin egen kassako.

När högern talar om ”valfrihet” menar man valfriheten för riskkapitalister och multinationella bolagskoncerner att omvandla offentliga resurser till privata vinster. Den nyliberala politiken har konverterat välfärden till en vinstmaskin för storkapitalet. Konstaterandet i tidningen Veckans Affärer tål att upprepas, ”faktum är att ingen annanstans än i Sverige kan offentliga skattemedel så enkelt omvandlas till privata vinster” (va.se 9/2). I Lund ska det nu alltså bli ännu enklare.

Borgarnas privatiseringshets har tydligt visa sig leda till grav misskötsel av verksamheter och människor. Men politikerna är helt döva på det örat, istället är det ekonomisk effektivitet och friheter för det privata ”entreprenörskapet” som står i fokus. Resultatet blir ett kvalitetsmässigt race till botten och en beskuren frihet för allmänheten att få anständig vård och omsorg.

Alliansen är den politiska försvararen av den kapitalstarka minoritetens vinstintressen och åsidosätter på så sätt majoritetens allmänintresse. Men även den så kallade oppositionen med Socialdemokraterna i spetsen har proklamerat att privat eller offentlig regi är en ”icke-fråga” och var såldes av förklarliga skäl knäpptysta när Carema-skandalerna rullades upp.

Den nystartade kampanjen Välfärd utan vinst är absolut nödvändig i en tid av extrem nyliberalism och måste växa och sprida sig över hela landet för att stoppa privatiseringspolitiken som göder kapitalisterna på vår välfärds bekostnad.

Ammar Khorshed

Chiles studenter söker allians med arbetarrörelsen

Emilio Cortes är 18 år, han går på gymnasiet sista året vid Colegio Winterhill och har varit en av de framträdande ledarna i strudentprotesterna i Valparaiso och en av initiativtagarna till ockupationen av deras gymnasieskola. Under januari träffar jag honom för en intervju i Piedras Blancas, en av Montivideos förorter.

Hörby: Politikernas privatiseringskupp raserar underhållet

Hörbys politiker kuppade igenom en privatisering av den kommunala fastighetsdriften för att spara 900 000 kronor om året. Inte helt oväntat har bolaget Dalkia AB grovt misskött sitt uppdrag, såväl skol­elever och pensionärer som de anställda har tvingats ta smällen för politikernas beslut.

Nu skyller politikerna på varand­ra och försöker avsäga sig ansvaret genom att påstå att de in- te känner till något om avtalet, trots att partierna beslutade enhälligt om privatiseringen i tekniska nämnden.
Kommunen har lagt ut en stor del av fastighetsdriften på entreprenad och tecknat ett avtal som sträcker sig hela tio år framåt i tiden. Den multinationel­la koncernen Dalkia AB var enda anbudsgivare och har nu tagit över underhållet av nästan alla äldreboenden, skolor, idrottshallar och vårdcentraler i Hörby.
Att nedskärningarna försämrar den offentligt finansierade servi­cens kvalitet är inte särskilt överraskande, inte minst om utföran- det hamnar i händerna på en aktör vars främsta mål är att plocka ut så stor andel som möjligt av skattepengarna i vinst.

Kommunens fastighetstekniker är oroade över sina framtida anställningar och vittnar om hur entreprenören fördröjer och ignorerar lättåtgärdade fel. Varmvattenläckage på en idrottsplats åtgärdades inte, utan kommunens servicetekniker tvingades rycka ut.
Stopp i toaletten hos en 90-årig rullstolsburen kvinna tog många timmar att lösa. Ett värmesystem i en skolsal som var ur funktion tvingade eleverna att vistas i åtta graders inomhustemperatur.
Dalkias slimmade organisation är en av anledningarna bak­om dröjsmålen, exempelvis kör driftsjouren ibland ända från Halmstad bara för att lösa ett stopp i en toalett i Hörby. Det är tydligt hur Dalkia AB inte mäktar med att uppfylla de mest basala underhållsbehoven för Hörbys invånare.
Därför är det inte särskilt förvånande att politikerna framställer sig som motståndare till av- talet och skyller på okunskap el­ler på de andra partierna.

Till Skånska Dagbladet säger Socialdemokraternas Tommy Hall att han inte känt till avtalet och att ett sådant viktigt beslut borde tas i kommunfullmäktige för att möjliggöra insyn. Men eftersom beslutet togs i enhällighet i tekniska nämnden var även hans partikamrater för privatiseringen.
Moderaternas Pelle Skerup som var en av de som godkände avtalet i nämnden menar att han inte sett det, trots att hans partikamrat kommunalrådet Lars Ahlkvist försvarar privatiseringen och försäkrar att hela kommunledningen har informerats om avtalet.
Hyckleriet är gränslöst. Den­na härva illustrerar ett tydligt exempel på hur nedskärningar och privatiseringar, trots politikernas fina lovord, innebär försämringar i verksamheten.
Nu måste facket gå från ord till handling och utlysa protester för att stoppa privatiserings- och nedskärningspolitiken.

Ammar Khorshed

Sätt stopp för vinster på vården av flyktingbarn!

Vårdbolagen gör stora vinster på bekostnad av de ensamkommande flyktingbarn de ska hjälpa. En av bolagen är Vårljus AB där Haninge kommun är delägare med andra Stockholmskommuner.

Kommunerna ”tvättar” helt enkelt pengarna från Migrationsverket i sina vårdbolag och lägger sedan beslag på resurser som borde gått till flyktingbarnen.

De senaste tre åren har Vårljus gjort en vinst på 38,9 miljoner kronor.

Vårljus tar 2150–2175 kronor per plats och dygn, även när platsen är tom. Vårdbolaget VoB Syd får 37 000 kronor varje dygn från Malmö stad för att ta emot tjugo flyktingbarn på transitboendet Solberga i Lomma. Men bara drygt hälften av pengarna går till flyktingboendet. Resten är ren vinst för VoB Syd, som ägs av ett antal småländska och skånska kommuner.

Bara 58 procent av av de 6,7 miljoner kronor bolaget fått från Migrationsverket, via Malmö stad, når barnen. Hela 42 procent är vinst.

VoB Syd – vars valspråk är ”Vi bryr oss mera” – har också gjort neddragningar på personalen för att dryga ut miljonvinsterna.

Kommunerna fuskar när de bara beställer boende och sen cashar in bidragen via sina kommunala vårdbolag. Många av barnen är traumatiserade av krig och behöver riktig vård av utbildad personal.

En före detta anställd på ett vårdbolag berättade för mig om hur en volontär tog med ett barn med krigstrauma på Laserdome. Oavsett välviljan är volontärer inte utbildade, men klart billigare.

Vinstsiffrorna visar också hur snedvriden de senaste årens debatt har varit. Att beskylla flyktingar för kommunernas dåliga ekonomi har inte bara varit ett av rasistiska sverigedemokraternas huvudnummer, utan lika mycket har moderater och andra borgerliga politiker fört lögnen vidare för att försöka rentvå sig när det är dags för nedskärningar.

Att göra vinst på flyktingar är inget nytt. Hyresvärdar har låtit göra hyrespåslag på 7-13 procent för asylsökande och arbetsgivare anställer flyktingar med slavliknande villkor. Samtidigt har politiker motsatt sig att papperslösa flyktingar ska ha samma rätt till vård.

Flyktingar ska ”göra rätt för sig” brukar det heta. Men inte moderata kommunalråd som Eva Ekdahl (M) i Nacka, tillika ordförande för Vårljus AB, som med sina kollegor kunnat berika sig med extra utdelning ur vårdbolagets kassa, utöver arvoden och kommunalrådslön. Istället för att lägga pengarna på vården av flyktingbarnen går pengar till utdelning, bonus åt de anställda och tillskott till kommunerna bakvägen.

Vi i Rättvisepartiet Socialisterna kommer ställa de ansvariga i Haninge till svars på kommunfullmäktigemötet den 15 november. Vi kräver papprena på bordet och att pengarna går till vården!

Mattias Bernhardsson, kommunfullmäktigeledamot för Rättvisepartiet Socialisterna i Haninge

Läs mer: GT Svd SvD Sydsvenskan Skånska dagbladet Senaste nyheterna Sveriges radio Dagens samhälle Dagens samhälle Dagens samhälle SKTF

SD är ett rasistiskt nedskärarparti

Sverigedemokraterna har kunnat spela på det pyrande missnöjet med de etablerade partiernas högerpolitik som inneburit försämringar, inte minst för de allra svagaste och fattigaste grupperna i samhället.
Med hjälp av massmediernas intensiva bevakning har SD kunnat framställa sig som ett alternativ långt ifrån det politiska etablissemanget. Men en närmare granskning av partiets politik i praktiken visar en helt annan bild.

Slugt har Sverigedemokraterna allt som oftast undvikit att öppet ta ställning för eller emot de viktiga­ste ideologiska frågorna och på så sätt lyckats undvika att förknippas med högerpolitik. Partiets retoris­ka inriktning har kraftigt varierat efter vilka stämningar som råder i samhället.
Fundamentet i partiets politik är dock självklart främlingsfientligheten och rasismen. I sitt budgetförslag i Region Skåne (2009) skriver man till exempel om att stoppa ”spridningen av tuberkulos, HIV och andra invandringsrelaterade sjukdomar” genom att ”införa obligatoriska provtagning­ar på nyanlända invandrare”.

I de allra flesta budgetpropositioner och yrkanden i debatter som handlar om offentlig ekono­mi, försöker man argumentera för att spara in på ”invandringsrelaterade kostnader” och ”icke-svensk kultur”, för att först och främst försvara äldreomsorgen.
Men när väl Sverigedemokraterna tillåtits ha en inverkan på politiken, är resultatet i tvär kontrast till den bild man vill måla upp. Direkt efter valet 2006, då partiet fick 22 procent i paradkommunen Landskrona, gav man stöd till borgarnas nedskärningspaket på 4 miljoner kronor inom äldreomsorgen.
– I praktiken har man sagt ja till samtliga borgerliga nedskärningar inom vården som lett till nuvarande situation med väldigt stora underskott på sjukhusen, berättar Mikael Persson, Vänsterpar­tiets representant i Region Skåne, för Offensiv

I Göteborg föreslog SD skolnedskärningar på 43 miljoner kronor och i Haninge vill man skära ner med 96 miljoner kronor på kommunens utgifter. Det är precis som den ledande sverigedemo­kraten i Landskrona, Carina Herrstedt, sade till Helsingborgs Dagblad förra året; SD utesluter inte några besparingar på förhand.
Samtidigt som SD försöker framställa sig som de fattigas och svagas väktare stoppade man den 22 september förra året tillsammans med borgarna en föreslagen minimilön på 18 000 kronor i månaden för alla som arbetar heltid inom Region Skåne. Den 23 juni samma år stödde man borgarnas höjning av den redan då relativt höga tandvårdstaxan i regionen. Den 4 maj i år röstade man med borgarna för en privatisering av mödrahälsovården i Region Skå­ne.
Det är tydligt att Sverigede­mokraterna bedriver en nedskärnings- och privatiseringspolitik som inte på något sätt skiljer sig från de etablerade partiernas högerpolitik i kommuner och lands­ting.
Sverigedemokraterna går istället kapitalägarnas ärenden.
SD är för en privatisering av delar av statliga Vattenfall, är för både rut- och rot-avdrag, och emot både förmögenhetsskatt och fastighetsskatt. Och så säger Åkesson till Affärsvärlden (den 24 augusti) att SD vill öka antalet undantag från Lagen om anställningsskydd – alltså den lag som hindrar kapitalisterna att avskeda folk helt godtyckligt.
Dessutom skriver SD i sitt handlingsprogram för ekonomisk politik att det finns ”inga motsättningar mellan arbetstagares och kapitalägares intressen”. Med and­ra ord står Sverigedemokraterna för en klassisk kapitalistisk högerpolitik.

Den senaste mandatperioden avslöjar Sverigedemokraternas verkliga ansikte, ett rasistiskt tryne med arbetarfientlig politik i blick­en. Slutsatsen är att Sverigedemokraternas politik inte på något sätt är väsenskild från det politiska etablissemangets politik. Partiet erbjuder inte på något sätt ett politiskt alternativ för landets arbetare, ungdomar, pensionärer och fattiga. Istället vill man ha en så­dan högerpolitik och omänsklig flyktingpolitik som de andra partierna redan driver idag, men ett steg längre i alla avseenden.
Med denna analys kan vi även peka på det politiska etablissemangets totala oförmåga att bekämpa Sverigedemokraterna, eftersom detta skulle kräva en förö­dande kritik emot den orättvisa politik som man själv för. Det en­da alternativet i kampen mot SD är att arbetare och ungdomar enas över etniska gränser för en organiserad kamp beväpnad med ett socialistiskt program, mot rasism och högerpolitik.

Ammar Khorshed

Rättvisepartiet Socialisternas vallåt

Sopgubbar i Köpenhamn tar kampen

”Nog är nog” var sopgubbarnas meddelande till arbetsgivaren. 200 personer samlades den 12:e november på Kultorvet i Köpenhamn för att demonstrerar tillsammans med de strejkande och numer sparkade sopgubbarna.

Runt 50 sophämtare gick ut i en 3 veckor lång strejk då man menade att företaget HSC använt krisen för att angripa löner och arbetsvillkor. Arbetsmiljön har i flera år varit katastrofal, exempelvis tvingas arbetarna att rensa behållarna med giftiga sopor utan vattenavvisande kläder. HSC ignorerar arbetsmiljölagarna och sopgubbarna tvingas bära dubbla laster av sopor på ryggen, jämfört med vad som är lagligt, för att klara av det höga tempot. Det uppskruvade tempot är ett resultat av att verksamheten lagts ut på entreprenad.

Bolagets svar på fackklubben 3F:s strejk var att sparka alla de strejkande och ersätta dem med underbetald bemanningspersonal. De strejkande bestämde sig då för att blockera ingångarna till tömningsstationerna, något som till en början var framgångsrikt. Men efter några dagar gick polisen in och bröt upp blockaden, man grep flera ledande arbetare enbart för att de talat med strejkbrytarna.

Soparbetarna riktar en känga mot den borgerliga regeringen som årligen skär ner på kommunernas budget och i grunden är ansvarig för attackerna. Nu uppmanar sopgubbarna till att den privatiserade kommunala verksamheten ska återtas i offentlig regi.
– Det blir inte billigare och bättre men man förstör arbetsmiljön, konstaterade en av talarna om privatiseringarna.
Återkommunaliseringen måste nu bli en viktig valfråga till de stundanden kommunvalen. På kampanjens hemsida skriver man ”ingen borgmästare från ett arbetarparti bör sätta in polisen mot strejkande arbetare, tvärtom är det arbetarpartiernas plikt att gå i täten till stöd för strejkande arbetare”, med tydliga krav mot oppositionen Socialdemokraterna, Socialistisk Folkeparti och Enhedslisten.

 

Soparbetarna ser stödet från allmänheten som ett villkor för att ha en chans att segra. De uppmanar nu andra fackföreningar att sluta upp i kampen då detta är en attack på alla arbetare. Polisens benägenhet att ingripa på arbetsgivarnas sida i kombination med nya repressiva lagförslag som ”lømmelpakken” kommer att innebära att det blir fritt fram för arbetsgivarna att lönedumpa och strunta i överenskomna arbetsvillkor. Om fackförenigarna inte tar kampen nu och istället accepterar att arbetare sparkas för att de vågar protestera så undergrävs allt vad fackföreningsrörelsen tillkämpat sig.

Ammar Khorshed

Urspårning

Onsdagen den 29 april.

ArbetarInitiativet agerar mot privatiseringen av järnvägstrafiken
inne på och utanför järnvägsstationer runt om i landet.
Förvänta er torgmöten och andra upptåg, så som det väldigt folkliga tåget Folkets Järnväg.

Stockholm, Göteborg, Malmö kl 16:15 vid centralstationerna
Uppsala kl 08:40
Luleå kl 11.40
Eskilstuna kl 05:15 och 06:15
Umeå kl 21.00

ArbetarInitiativet  anser att infrastrukturminister Åsa Torstenssons förslag att avreglera persontrafiken i hela Sverige är totalt vansinne. Resultatet av att konkurrerande och vinstjagande järnvägsbolag släpps lösa blir dyrare och ännu krångliga biljettsystem, sämre underhåll och större risk för olyckor. Personalens arbetsvillkor försämras och långsiktiga investeringar skrotas.

• Återställ SJ som hela folkets järnväg!
• Nej till privatiseringskaos på järnvägarna!
• För utbyggd offentlig klimatvänlig kollektivtrafik!

Järnvägens framtid är ytterst en fråga om en fungerande regionalpolitik och om hela Sverige ska tillåtas leva.
Statens Järnvägar har under ett antal år förts till sammanbrott och ett kaos utan motstycke, med uppstyckning, bolagisering och utförsäljning. Konsekvensen av detta har blivit förseningar, fler byten, krångligare biljettsystem och eftersatt underhåll. Av det som en gång kallades hela folkets järnväg har blivit en lekstuga för diverse entreprenörer.
Som om detta inte vore nog går nu infrastrukturminister Åsa Torstensson ett steg längre och föreslår en total avreglering av hela persontrafiken i Sverige. Seko kallar Åsa Torstenssons förslag med rätta för ”tokkonkurrens” och Sekos ordförande Janne Rudén konstaterar att ”när fler internationella aktörer tar sig in på den svenska järnvägen tappar vi både kontroll och inflytande över våra gemensamma investeringar”.

Vad Sverige behöver, menar vi i ArbetarInitiativet, är en helt annan järnvägspolitik, en politik som blir ett led i en koldioxidfri och social trafikpolitik, som bland annat kan ersätta en stor del av inrikesflyget och långväga biltrafik. Med andra ord:

• En krisplan för demokratisk och snabb klimatomställning av hela transportsektorn med koldioxidfria fordon, kraftigt utbyggt järnvägsnät och snabbtåg.
• Utbyggd och fri kollektivtrafik.

Hela Sverige måste leva.
Återställ SJ som Hela folkets järnväg. Detta kräver offentligt ägande och demokratisk kontroll.
ArbetarInitiativet kommer onsdagen 29 april att genomföra en nationell landsomfattande protest mot dagens järnvägspolitik.