Protest mot Tobias Billströms flyktingpolitik

18 november 2009

När Migrationsminister Tobias Billström besökte Folkuniversitetet i Malmö arrangerade Rättvisepartiet Socialisterna en protest, tillsammans med Aktion mot Deportation och Irakiska Asylkommittén.

På plats hölls det upp banderoller, ropades talkörer, bland annat ”Återinför rätten till asyl” och ”Billström skippa rassesnacket, utvisa ministerpacket” och delades ut flygblad. Responsen från studenterna var positiv.

Billström tog ett flygblad, skyndade sig sedan snabbt in i byggnaden och höll sig kvar där inne tills protesten upplösts.

Protesten visar att oavsett var regeringsrepresentanter dyker upp kommer de mötas av protester och tvingas stå till svars för sin politik.

Kim Holmstedt

Skånska Dagbladet om protesten.

Här nedan är flygbladet som delades ut på plats.

Protestera mot Tobias Billström!

Migrationsminister Tobias Billström (M) är den högst ansvarige för Sveriges inhumana flyktingpolitik. Han är indirekt med och verkställer dödsstraff genom att skicka tillbaka skyddsbehövande flyktingar till diktaturer och krigshärdar.

Till Iran och Irak utvisas homosexuella med motiveringen att man ju inte behöver vara öppen med sin sexualitet. Irans totalitära islamistregim har belagt homosexuella handlingar med dödsstraff och i Irak lemlästas homosexuella av islamistiska terrorgrupperingar.

Billström ser även till att skicka flyktingar till krigsdrabbade länder som Afghanistan, Irak och Sudan. Kriget i Afghanistan skördar rekordmånga civila dödsoffer och terrorn i Irak gör att dödssiffrorna ökar för varje månad som går.

I en tid av krig, ökad fattigdom och svält i takt med klimatförändringarna så arbetar den svenska Migrationsministern hårt för att höja Fort Europas murar mot omvärlden. Många tusen flyktingar dör varje år under de allt farligare flyktvägarna till Europa.

Återigen har den svenska Högerregeringen, liksom den förra regeringen gjorde, börjat utvisa apatiska flyktingbarn.

Vi vill markera att Tobias Billström inte är någon trovärdig representant för mänskliga rättigheter.

  • Återinför rätten till Asyl!
  • Stoppa alla tvångsutvisningar!

Iran: Största massrörelsen sedan revolutionen 1979

17 juni 2009

Sedan den sittande presidenten Mahmoud Ahmadinejad deklarerat att han vunnit i den gångna helgens presidentval i Iran har massprotesterna avlöst varandra. I måndags demonstrerade uppemot två miljoner på huvudstaden Teherans gator. Det var den största demonstrationen i Iran sedan revolutionen för 30 år sedan.

Inte sedan den iranska revolutionen 1979 har så många vågat sig ut på gatorna. I syfte att vinna tid och med hopp om att proteströrelsen ska ebba ut har Väktarrådet, en slags religiös överregering, lo­vat att räkna om vissa valröster. Men den lilla eftergiften under galgen kommer för sent och är inte tillräcklig för att ta udden ur masskampen. Väktarrådets besked om omräkning bekräftar dock att protesterna har splittrat de styrande.

De styrande blir allt mer desperata och isolerade. När en diktatorisk re­gim hamnar under en sådan press från massorna som den iranska har gjort tenderar den att splittras upp i två fraktioner. Den ena säger ”Mer repression, om vi genomför reformer får de självförtroende och vi får handskas med en revolution”. Den andra säger ”Vi måste genomföra reformer, annars får vi en revolution”.

Men under kampens gång har demonstrationerna radikaliserats. Inte heller Ahmadinejads huvudmotståndare i valet, Mir Hossein Mousavi, har kontroll över massrörelsen. Regimanhängarnas våld och statens repression samt censur har skärpt motsättningarna. Minst sju demonstranter dödades i måndags. Uppgifter gör också gällande att demonstrerande studenter ska ha dödats dagen innan.

De iranska massorna kan bara lita till sin egen styrka och solidaritet. För att ta kampen till en ny nivå, med storstrejker och andra massaktioner för att splittra statens och islamisternas styrkor, krävs att arbetarna och de fattiga organiserar sig. Vad vi ser kan vara inledningen av ny iransk revolution, denna gång mot ayatollornas diktatur. Arbetarkampen i Iran har trappats upp de senaste åren.

Sedan Ahmadinejad tillträdde 2005 har tusentals arbetarprotester registrerats. Arbetarle- dare har fängslats och mördats. Men trots den brutala repressionen har protesterna ökat. Massprotesterna och den ekonomiska krisen har ­öppnat en spricka inom den härskande klassen, vilket valrörelsen gav många exempel på. Presidentkandidaterna kritiserade varandra öppet i direktsänd TV.

Anklagelserna har varit grova om korruption och valfusk. Till årets val godkändes endast fyra kandidater av det 16 man mäkti­ga och högsta beslutande organet – Väktarrådet – tillsatta av ayatolla Khamenei som högsta beslutsfattare. Kandidater som godkändes var den sittande presidenten Mahmoud Ah­madinejad, Mir-Hossein Mousavi som var premiärminister 1980-88, Mehdi Karroubi och Mohsen Rezai som tidigare ledde det ökända revolutionsgardet.

Media har beskrivit det som ett val mellan framförallt ”reformisten” Mo-usavi och den konservative Ahmandi-nejad. Samtliga kandidater var dock godkända av regimen, inga verkliga “reformister” skulle släppas fram. Alla fyra är rika politiker, lojala mot regim­en. 471 kandidater förbjöds att ställa upp och inga kvinnor tillåts att delta. Mousavi tillhör dem som tror att regi­men är hotad om förtrycket får fler att vända sig emot diktaturen. Mousavi har framförallt lyckats vinna stöd från storstädernas medel­klass som har tröttnat på Ahmadinejad. I själva verket är det inte fråga om ett stöd för Mousavi, utan om ett hat mot Ahmadinejad.

Ahmadinejad gick till val 2005 med populistiska löften om minskad korruption, lägre inflation och arbetslöshet och en rättvis fördelning av Irans oljetillgångar. Sedan dess har fattigdomen, inflationen och korruptionen ökat, samtidigt som repressionen har ökat mot arbetarklassen. Alla kandidaterna är själva ankla­gade för korruption. Iran är ett av världens mest korrumperade länder. Mullorna har ägnat sig åt stöld och mutor i stor skala.

Regimens anhängare har berikat sig samtidigt som fattigdomen bland arbetare och bönder ökat i krisens spår. Befolkningen svälter, det är inte ovanligt att en vanlig arbetare har två jobb för att överleva. Den genomsnittliga lönen är inte tillräcklig för att klara en normalfamiljs matkostnader. Den ekonomiska kris­en har betytt hög inflation och arbets­löshet. Detta är de avgörande orsakerna till protesternas omfattning, även om valet blev dess utlösande faktor. Även om Mousavi hade kammat hem segern är den politiska skillnaden marginell. Han ansvarar själv för massakrer på tiotusentals studenter under sin tid som premiärminister.

Dessutom är det ayatolla Ali Khamenei som sitter på den verkliga makten. Han kontrollerar utrikes- och säkerhetspolitiken, ut­ser chefer för rättsväsendet, statliga teve, militären samt det Väktarråd som har vetomakt över parlamentets lagstiftning och väljer vilka som får ställa upp i val. Khamenei uppmana­de först alla att respektera valresultatet och ställa sig bakom regimen, men har nu tvingats säga att vissa röster ska räknas om. Kampen idag gäller varje demokratiskt krav, rätten till mötesfrihet, rätten att demonstrera och strejka, rätten att organisera sig i partier och fackligt, för fria och demokratiska val. Men kampen för demokrati måste för att kunna segra förenas med kampen för att störta kapitalismen – för socialism.

Det krävs ett aktionsprogram för såväl demokratiska fri- och rättigheter som sociala förbättringar (arbetstidsförkortning, bostäder, utbildning och sjukvård) och socialistisk produktion kontrollerad av arbetare och bönder. När arbetarklassen kliver in är regimens dagar räknande, vilket revolutionen 1979 visade. Shahens regim hade precis som dagens en stor kontroll- och förtryck­arapparat som kontrollerade befolkningens minsta steg. Shahen hade till sitt förfogande repressionens alla verktyg, militär, polis, och en hänsynslös säkerhetspolis. Men dessa smulades bokstavligen sönder av arbetarnas och de fattigas beslutsamma kamp. Arbetarna och de fattigas revolution i Iran störtade shahen, men kom tidigt att kidnappas av islamister. De som stått i ledningen för revolutionen förföljdes, fängslades, torterades, mördades eller drevs i landsflykt. Ett socialistiskt genombrott i Iran skulle snabbt ge inspiration till arbetare och fattiga i närliggande länder. Men vad som krävs är en massrörelse i hela landet.

De socialistiska och kommunistis­ka partierna i Iran borde tillsammans med andra arbetarorganisationer och fria fack samlas runt ett gemensamt program, med utgångspunkten att samordna protesterna i hela landet och med ett socialistiskt aktionsprogram sätta upp målet att störta mullornas diktatur.

Kristofer Lundberg


Urspårning

28 april 2009

Onsdagen den 29 april.

ArbetarInitiativet agerar mot privatiseringen av järnvägstrafiken
inne på och utanför järnvägsstationer runt om i landet.
Förvänta er torgmöten och andra upptåg, så som det väldigt folkliga tåget Folkets Järnväg.

Stockholm, Göteborg, Malmö kl 16:15 vid centralstationerna
Uppsala kl 08:40
Luleå kl 11.40
Eskilstuna kl 05:15 och 06:15
Umeå kl 21.00

ArbetarInitiativet  anser att infrastrukturminister Åsa Torstenssons förslag att avreglera persontrafiken i hela Sverige är totalt vansinne. Resultatet av att konkurrerande och vinstjagande järnvägsbolag släpps lösa blir dyrare och ännu krångliga biljettsystem, sämre underhåll och större risk för olyckor. Personalens arbetsvillkor försämras och långsiktiga investeringar skrotas.

  • Återställ SJ som hela folkets järnväg!
  • Nej till privatiseringskaos på järnvägarna!
  • För utbyggd offentlig klimatvänlig kollektivtrafik!

Järnvägens framtid är ytterst en fråga om en fungerande regionalpolitik och om hela Sverige ska tillåtas leva.
Statens Järnvägar har under ett antal år förts till sammanbrott och ett kaos utan motstycke, med uppstyckning, bolagisering och utförsäljning. Konsekvensen av detta har blivit förseningar, fler byten, krångligare biljettsystem och eftersatt underhåll. Av det som en gång kallades hela folkets järnväg har blivit en lekstuga för diverse entreprenörer.
Som om detta inte vore nog går nu infrastrukturminister Åsa Torstensson ett steg längre och föreslår en total avreglering av hela persontrafiken i Sverige. Seko kallar Åsa Torstenssons förslag med rätta för ”tokkonkurrens” och Sekos ordförande Janne Rudén konstaterar att ”när fler internationella aktörer tar sig in på den svenska järnvägen tappar vi både kontroll och inflytande över våra gemensamma investeringar”.

Vad Sverige behöver, menar vi i ArbetarInitiativet, är en helt annan järnvägspolitik, en politik som blir ett led i en koldioxidfri och social trafikpolitik, som bland annat kan ersätta en stor del av inrikesflyget och långväga biltrafik. Med andra ord:

  • En krisplan för demokratisk och snabb klimatomställning av hela transportsektorn med koldioxidfria fordon, kraftigt utbyggt järnvägsnät och snabbtåg.
  • Utbyggd och fri kollektivtrafik.

Hela Sverige måste leva.
Återställ SJ som Hela folkets järnväg. Detta kräver offentligt ägande och demokratisk kontroll.
ArbetarInitiativet kommer onsdagen 29 april att genomföra en nationell landsomfattande protest mot dagens järnvägspolitik.


ArbetarInitiativet: Mot avregleringen av tågtrafiken

08 april 2009

Förslaget om fri konkurrens på samma trånga och redan idag överbelastade spår är mer extremt nyliberalt än vad som existerar någon annanstans i världen, inklusive England.

Att det kan läggas fram idag är ett sorgligt besked om den obefintliga förmågan till motstånd från de etablerade s k oppositionspartierna och fackföreningsrörelsens ledning mot nyliberala excesser, ens nu under det ideologiska sammanbrottet för dessa idéer.

SJ har utan fackligt och politiskt motstånd förts till sammanbrottets rand av den uppstyckning, bolagisering och utförsäljning som redan har skett av alla tidigare verksamheter, inklusive järnvägsstationer, lok, vagnar, städning, dataenhet och underhåll.

Konsekvensen är förseningar, fler by­ten, krångliga biljettsystem och eftersatt underhåll. Fri konkurrens på spåret kan inne­bära ett dödligt slag mot järnvägstrafiken med nedlagda regiontåg, dyrare priser, sämre säkerhet och service.

ArbetarInitiativet kommer att genomföra en riksomfattande protestdag mot den föreslagna avregleringen genom samtidiga protestmöten vid järnvägsstationer i hela landet. ArbetarInititivet kräver en helt annan järnvägspolitik som ett led i en koldioxidfri och social trafikpolitik, som bland annat kan ersätta en stor del av inrikesflyget och långväga biltrafik med:
En krisplan för demokratisk och snabb klimatomställning av hela tran­sportsektorn med koldioxidfria fordon, kraftigt utbyggt järnvägsnät och snabbtåg.
Utbyggd och fri kollektivtrafik.


Stoppa Matchen har stöd i Malmö – trots hets i media

06 mars 2009

Med krigsrubriker har massmedia försökt att måla upp helgens protester mot Davis Cup-matchen i Malmö som dagar fulla av kravaller och förstörelse. Samtidigt har borgerliga tyckare kommit med ihålig kritik om att proteströrelsen inte kan skilja på idrott och politik.

Protesterna mot att Israel ska spela tennis i Malmö har fått enorm uppmärksamhet i massmedia. Det rapporteras om att uppemot 10 000 demonstranter väntas dyka upp i Malmö på lördagen som är den stora protestdagen. Men även på fredagen har flera organisationer uppmanat folk att komma och delta i olika typer av aktioner och protester.

Media har uppmärksammat olika autonoma grupper som man menar riskerar att starta våldsamma upplopp under helgen. Historikern och Folkpartisten Anders Bergman varnar i Sydsvenskan för att Global Intifada riskerar att hota säkerheten kring matchen. ”Det här nätverket är väldigt militant, och de har den operativa kunskapen att bränna ner Baltiska hallen”, varnar Bergman, ”expert på vänsterextremistisk terrorism”. Hans roll är att försöka att smutskasta alla som protesterar mot Israels krig och att skrämma folk från att demonstrera.

Skånepolisen kommer att göra sin största insats på flera år, med närmare 1000 poliser i tjänst. Man har fått förstärkningar från flera andra regioner och har under hela veckan arbetat med förberedelserna. Baltiska hallen är nu omgärdad av taggtrådförsett stängsel och de närboende har av polisen rekommenderats att vistas i andra delar av staden över helgen.

Trots den bild som av massmedia, tillsammans med borgerliga politiker och polis målats upp, så verkar folk i Malmö ta det hela med ro. Av de människor som vi i Rättvisepartiet Socialisterna träffat har ingen uttryckt någon större oro för protesterna, de flesta har istället insisterat på att matchen inte borde spelas mot ett land som nyligen begått krigsförbrytelser.

Israels största tennisstjärna Andy Ram verkar helt oförstående inför protesterna och har flera gånger kritiserat beslutet att matchen ska spelas utan publik.
 ”Det är ett politiskt beslut och jag tycker det är fel. Det öppnar dörren för andra nationer att fatta samma dumma beslut”, säger Ram enligt Sydsvenskan. Ett sådant scenario av fortsatta globala protester mot den israeliska regimens krigsförbrytelser är något som Rättvisepartiet Socialisterna varmt välkomnar.

Under torsdagen har media gjort en stor affär av att nynazister från Blekinge aviserat att de kommer att delta i demonstrationen. Men Stoppa Matchen riktas mot den israeliska staten, inte mot judarna. I demonstrationen råder nolltolerans mot nazism och antisemitism. Att påstå att nazister ska delta är bara ytterloigare försök att smutskasta krigsmotståndarna.

Israel är idag extremt beroende av västs vänliga inställning och att få vara en del av den internationella gemenskapen. För de styrande är matchen delvis en gest som visar på fortsatta intima relationer mellan den israeliska regimen och den svenska staten. ”Det är en politisk handskakning” som en debattör träffsäkert beskrev det.

En delseger har redan vunnits då detta är andra gången på mer än hundra år som man spelar en Davis Cup-match inför tomma läktare. Att stoppa matchen räcker inte för att stoppa Israels krig och förtryck i Mellanöstern, däremot är det en tydlig markering mot svenska politikers vänliga inställning gentemot den israeliska regimen. Framförallt är det ett gyllene tillfälle att visa upp en massiv opinion då massmedia och en stor del av allmänheten vänt blickarna mot Malmö denna helg.

Ammar Khorshed

Stoppa matchen!
Demonstrera på lördag med start kl 11.00 på Stortorget i Malmö.