800 i antifascistiskt fackeltåg i Malmö.

Samma dag som tidningen Sydsvenskan hade krigsrubriken ”Största hotet kommer från vänster” på förstasidan i ett försök att vinna gehör för borgarna och liberalernas ”lika goda kålsupare”-teori så tågade cirka 800 Malmöbor genom staden och visade hur man i praktiken skapar trygga miljöer för alla som inte passar in i de våldsamma nazisternas skeva världsbild.

Från Möllevångstorget till Davidshall gick fackeltåget som tillsammans med tusentals i Göteborg och hundratals i Uppsala visade sin solidaritet med de som attackerades och misshandlades i Kärrtorp och med alla andra i Sverige idag som på olika sätt drabbas av rasismens och fascismens vidrigheter. Och innan månaden är slut kommer kanske tiotusentals till att aktivt ha tagit ställning medan borgerligheten antingen helt uteblir eller deltar symboliskt för att sedan återgå till kommunfullmäktige och riksdag för att klubba igenom den högerpolitik som ligger bakom fascismens frammarsch från första början.

Ett av talen tog upp Malmö som något av en fristad för socialister och invandrare från nazistiskt våld. Torsdagens polisnärvaro hade onekligen gjort sig bättre i Kärrtorp i söndags, men den antagligen helt oväntade antifascistiska folkstormen med medföljande kritik mot polisen i Kärrtorp som snarare skyddade nazisterna än barnfamiljer och pensionärer gjorde att det inte togs några risker för att än en gång tappa masken.

Bilden av Malmö som en fristad ska dock inte överskattas. I egenskap av Sveriges tredje största stad och ”porten till Europa” gör polisen allt för att att bibehålla sin omänskliga flyktingpolitik även här. Människor stoppas, kontrolleras och utvisas lika mycket här som någon annanstans. Även i övriga skåne sker en oroväckande utveckling. Skåne är det tredje största länet när det kommer till organiserad nazistisk aktivitet, och nazisterna i framförallt Svenskarnas Parti vädrar morgonluft på den skånska landsbygden inför valet 2014.

Därför är det oerhört viktigt att ständigt bygga på den antifascistiska kampen. En demonstration kan aldrig vara slutet, det måste vara början. Början på en organsering på skolor, på arbetsplatser och i stadsdelar. En organisering som visar på massans styrka inte bara gentemot ett fåtal våldsamma nazister utan även mot den högerpolitik med ökade klassklyftor och social och ekonomisk utslagning som gör att dessa omänskliga idéer får lov att frodas.

Det kommer också att genomföras manifestationer idag i Lund på Stortorget 18:00 och i Kristianstad på lördag på Lilla Torg kl. 16. Vi uppmanar alla antifascister att särskilt försöka delta på manifestationen i Kristianstad, då hotet från fascisterna ser väldigt annorlunda ut där än vad den gör i sydvästra Skåne.

¡No pasaran!

RS Malmö/Lund.

10 år sedan Björn Söderberg mördades av nazister

10 år har gått sedan mordet på fackföreningsmannen och syndikalisten Björn Söderberg. Polismorden i Malexander och bilbomben mot journalistparet i Nacka var två andra nazistiska våldsdåd under 1999. Idag ser vi återigen en upptrappad aktivitet och våldsdåd från nazisterna, men vad är orsaken? Denna artikel vill hedra minnet av Björn Söderberg genom att se på 90-talet och vad som behövs idag i kampen mot nazism.

”Aldrig sedan andra världskriget har landets nynazister visat ett självförtroende som nu. Nivån och omfattningen är unik i jämförelse med befolkningsantalet” skrev brittiska The Independent den 10 juni 1996, om nazismens ökade aktivitet och våld i Sverige.
Vi minns 90-talets nazistiska uppsving med våld, bränder mot flyktinganläggningar, dödslistor och mord. Åren 1990/91 genomfördes 50 mordbränder och överfall med nazistisk anknytning. Bara under 1995 begicks åtta mord med nazistisk koppling.

Men 1999 tvingades till och med etablissemanget att reagerade. Nazister hade  slagit till mot ordningsmakten genom polismorden i Malexander och attackerat pressen genom bombdådet mot journalistparet i Nacka
Anledningen till mordet på Björn Söderberg var att han avslöjat nazisten Robert Vesterlund (svensk ledande nazist som idag driver den nazistiska hemsidan info14) på sin arbetsplats, efter att denne fått ett fackligt förtroendeupprag. Efter avslöjandet uteslöts Vesterlund ur Handels.
”I efterhand kan man sörja att avslöjandet inte gav större uppmärksamhet när det ursprungligen publicerades. Då hade hotbilden mot Björn varit tydligare för fler, delats av fler”, skriver Arbetaren i en av sina hedrande artiklar om Björn Söderberg.
Kanske hade SÄPO, som hade span på nazisten Hampus Hellekant, förstått vad han gjorde tillsammans med två andra nazister i Sätra kl.20.35 den 12 oktober, då de alla saknade anknytning till adresserna i området. Mindre än en halvtimma efter att ha avslutat den dagens spaning på Hellekant, når larmet polisen.
Söderberg hade skjutits i armen, benet, bålen och huvudet. Strax utanför dörrposten till sitt hem blev han liggande efter att ha jagat iväg nazisterna som hemsökt honom.

Så småningom dömdes Hampus Hellekant och Björn Lindberg Hernlund till elva års fängelse vardera för mordet. Jimmy Nicklasson fälldes bl a för skyddande av brottsling och grovt vapenbrott till tre års fängelse.
Mordet den 12 oktober 1999 skapade en kraftig motreaktion bland arbetare och ungdomar. Fackföreningarna samlade på Syndikalisternas initiativ uppåt 45 000 i gemensamma manifestationer runt om i landet efter mordet, för att visa sin avsky mot nazismen. Det blev obekvämt att vara nazist, elever med nazistsympatier började ifrågasättas i skolorna och de stora tidningarna avslöjade nazistledare med namn och bild.
Nazismen trycktes tillbaka och det skulle dröja ett par år innan de kunde  visa sig i dagsljuset.

Dagens upptrappade nazistiska aktivitet och våld måste ses mot bakgrund av högerpolitiken med nyfat- tigdom, bostadsbrist, nedskärningar, eftersläpande löner och år av en brutaliserad flyktingpolitik från såväl Socialdemokrater som Moderater.
Det ökade nazistvåldet kan inte belysas utan att gå in på högerpolitikens effekter, Sverigedemokraternas valframgångar och hur vanligt folk drabbas.
Tydliga paralleller kan idag dras med situationen på 90-talet. Lågkonjunktur, högerpolitik, rasistparti på väg in i riksdagen och ett ökat nazistiskt våld.
Hotet från nazister ska aldrig överdrivas, men trots deras idag isolerade och splittrade rörelse så har de på nytt tagit steget ut i dagsljuset och utgör om än inget politiskt hot, så tyvärr ett direkt dödligt hot mot enskilda individer.

I mars 2009 släppte den antirasistiska tidskriften Expo en undersökning som visade att Rättvisepartiet Socialisterna vid 11 de tillfällen senaste 18 månaderna hade attackerats av nazister. Allvarligaste attacken var mot en av RS förtroendevalda fullmäktigeledamöter i Haninge. Mattias Bernhardsson blev i närheten till sitt hem utsatt för ett mordförsök, av tre maskerade män utrustade med kniv och knogjärn.
De som menar att nazism är en åsikt, att vi har yttrandefrihet och att nazisterna har lika stor rätt till samlingar och demonstrationer som alla andra bör analysera nazismen historiskt såväl som vad rörelsen står för idag.

Nazism är ingen åsikt utan en våldsideologi som inte bara vill krossa all demokratisk organisering utan också bli kvitt dem som inte tycker som nazisterna själva. Deras aktiviteter är direkt kopplade till hot och förberedelser till våldsaktioner.
Svenska motståndsrörelsen (smr), som idag är Sveriges mest våldsbenägna nazistiska organisation skriver på sin hemsida, patriot.nu, den 25 september 2009:
”Aktivister i motståndsrörelsen döms till fängelse när de försvarar sig”. Men samtidigt betonar de att smr:s linje är: ”Slå först och med full kraft”. Organisationens numera högste ledare Magnus Söderman uppmanar till och med till mord.

Kampen mot nazism måste föras på alla plan och fackföreningarna borde spela den ledande rollen, liksom de borde vara den ledande faktorn i kampen mot nedskärningar och i kampen mot varslen.
Men på samma sätt som Wanja Lundby-Wedin inte än, med tre år av högerpolitik, på allvar utlyst någon protestdag mot regeringen, har hon heller inte utlyst någon protestdag eller tagit några initiativ i kampen mot rasism och nazism.
Rättvisepartiet Socialisterna kräv de direkt efter mordet på Björn Söderberg att LO och TCO tillsammans med Syndikalisterna skulle utlysa en politisk strejk mot det nazistiska våldet.
Dessa initiativ kommer underifrån, likt Septemberalliansen som till skillnad från LO-toppen demonstrerat tre år i rad mot högerpolitiken.
Just avsaknaden av verklig kamp från fackföreningarna, på grund av fackledningarnas roll, är de antirasistiska mobiliseringarna inte större än vad vi idag ser.
Den antirasistiska rörelse som Rättvisepartiet Socialisterna förespråkar kommer inte bara vara en rörelse som demonstrerar mot nazisternas marscher och blockerar dessa, utan kommer vara en del av en rörelse som också demonstrerar för jobben och en upprustning av välfärden, en del av en rörelse för en klimatomställning av produktion och transporter, för att säkra miljön och vårt klimat.

Nazisterna är arbetarnas största fiende i fråga om jämlikhet, arbetsvillkor, kollektivt höjda löner och facklig organisering. Historien visar att de genom våld är beredda på slå ned dessa typer av förbättringar och   krossa all typ av arbetarnas demokratiska organisering.
På 10 årsdagen av mordet på en man ur de fackliga leden är det viktigt att lyfta fram fackföreningarnas roll i kampen. Byggnads skriver i sin policy mot rasism och högerextremism: ”Det är av central betydelse att denna kamp åter blir en fråga för hela samhället och inte minst för fackföreningsrörelsen.”

Offensivs redaktion

Nazistorganisationer idag ▼
■ Info14, huvudarrangörer till Salemmarschen. Namnet på lokalorganisationerna är ”fria nationalister”. Führer är Robert Vesterlund, som avslöjades av Björn Söderberg och figurerade i utredningen, men kunde aldrig knytas till mordet.
■ Svenska motståndsrörelsen, den idag mest våldsbenägna nazistiska organisationen. I somras dömdes Jimmy Andersson till 8 månader, Patrik Dyrsch 1 år, Per Gardesten 1 år, Johan Lindblom 8 månader samt Jesper Olsson 1 år och 1 månad för att bland annat ha misshandlat och attackerat RS-medlemmar hösten 2008 och januari 2009.
■ Nationaldemokraterna, den nazistiska delen från Sverigedemokraternas splittring 2001, har kommunala mandat i Södertälje. Samarbetar med Info14.
■ Folkfronten är det nya namnet på Nationalsocialistisk Front (nsf). Från att ha varit de tydligaste nazisterna, som marscherat med uniform och hållt hyllningsmiddagar till Hitlers ära, har man nu valt att inte kalla sig nazister. De vill fortfarande införa diktatur.

Dödshot från våldsamma nazister

Nazister uppmanar öppet till våldsupptrappning, beväpning och mord. Rättvisepartiet Socialisterna har länge varnat för hotet från de nazistiska organisationernas ökade våld, nu har SMR:s führer Magnus Söderman uttalat ett krigsrop till sina medlemmar mot vänstern. Expo avslöjar nu också hur SMR regelmässigt beväpnar sig.

Expos granskning av Svenska motståndsrörelsen SMR avslöjar ”att dess medlemmar regelmässigt hamstrar skjutvapen och sprängmedel. Under de senaste åren har polisen upptäckt tre vapengömmor”.

Att SMR som en Sveriges våldsammaste nazistsekter har flera av sina medlemmar i fängelse för olika våldsdåd som överfall, misshandel, vapenbrott och mordförsök försvarar sig organisationen med att ”aktivister i motståndsrörelsen döms till fängelse när de försvarar sig”. Men samtidigt betonar de att SMR.s linje är ”Slå först och med full kraft”.

I det spåret fortsätter dess ledare då han nu vill trappa upp våldet från organisationens sida. På SMR:s hemsida skriver organisationens numera högste ledare Magnus Söderman att ”det är en kamp på liv och död”.

Genom att försöka framhäva sig som offer menar han att det inte spelar ”någon roll om vi försvarar oss genom att ge vederbörande en ordentlig omgång eller om vi råkar ha ihjäl denne på kuppen – fleråriga fängelsestraff är att vänta oavsett”.
Med det resonemanget vill han uppvigla medlemmar till mord, då de ändå kommer hamna i fängelse.

”Vi kommer inte att sluta försvara oss och förr eller senare kommer någon av våra angripare att mista livet”, skriver han, och ”När så sker, när någon dör på gatan skall alla vara medvetna om att det är demokraturen själv, med nämndemän som de lågliv i Göteborg i spetsen, vilka drivit fram det”.

Han fortsätter ”Hur många är extremvänstern redo att förlora, hur många av er är villiga att dö…vi kommer att bli varse detta… förr eller senare så kommer någon av er att vara på fel plats vid fel tillfälle”

Som den fanatiske kristna pastor Magnus Söderman är vill han rättfärdiga sin text med Jesu ord ”eller som Kristus sa; den som lever med svärdet kommer att förgås av svärdet”.

De talar om hämnd och vänsterns slutgiltiga ”dom” och ”straff”. Magnus Söderman avslutar artikeln med ”Kamrater, var redo för strid och snara till offer”.

Artikeln understryker det nazistiska hotet inte bara mot de grupper som förespråkar våld mot nazister utan mot alla invandrare, socialister och antirasister. Som Rättvisepartiet Socialisterna tidigare påpekat så är nazisternas våld riktat mot alla. Det kan inte minst medlemmar i RS intyga som flera gånger brutalt attackerats av nazister.

Vad som kan stoppa nazisterna är att visa vilket motstånd som finns emot dem. Att arbetarklassen mobiliseras för att stoppa deras aktiviteter och möten, samtidigt med aktiv kamp mot högerpolitik och kapitalistisk kris – för jobb, vård, utbildning och bostäder för alla.

Fackföreningsrörelsen borde agera efter parollen ”ingen plattform åt nazisterna”. Nazisterna vill splittra den gemensamma kamp som behövs mot högerpolitiken. Det är också just pågrund av arbetarklassens passivitet som ungdomar utan politisk vägledning i frustration attackerar enskilda nazister. Hade arbetarrörelsen visat vägen hade unga disciplinerat kunnat delta i massaktioner mot nazisterna istället för våldsattacker.

Rättvisepartiet Socialisterna