”Nog är nog” var sopgubbarnas meddelande till arbetsgivaren. 200 personer samlades den 12:e november på Kultorvet i Köpenhamn för att demonstrerar tillsammans med de strejkande och numer sparkade sopgubbarna.

Runt 50 sophämtare gick ut i en 3 veckor lång strejk då man menade att företaget HSC använt krisen för att angripa löner och arbetsvillkor. Arbetsmiljön har i flera år varit katastrofal, exempelvis tvingas arbetarna att rensa behållarna med giftiga sopor utan vattenavvisande kläder. HSC ignorerar arbetsmiljölagarna och sopgubbarna tvingas bära dubbla laster av sopor på ryggen, jämfört med vad som är lagligt, för att klara av det höga tempot. Det uppskruvade tempot är ett resultat av att verksamheten lagts ut på entreprenad.

Bolagets svar på fackklubben 3F:s strejk var att sparka alla de strejkande och ersätta dem med underbetald bemanningspersonal. De strejkande bestämde sig då för att blockera ingångarna till tömningsstationerna, något som till en början var framgångsrikt. Men efter några dagar gick polisen in och bröt upp blockaden, man grep flera ledande arbetare enbart för att de talat med strejkbrytarna.

Soparbetarna riktar en känga mot den borgerliga regeringen som årligen skär ner på kommunernas budget och i grunden är ansvarig för attackerna. Nu uppmanar sopgubbarna till att den privatiserade kommunala verksamheten ska återtas i offentlig regi.
– Det blir inte billigare och bättre men man förstör arbetsmiljön, konstaterade en av talarna om privatiseringarna.
Återkommunaliseringen måste nu bli en viktig valfråga till de stundanden kommunvalen. På kampanjens hemsida skriver man ”ingen borgmästare från ett arbetarparti bör sätta in polisen mot strejkande arbetare, tvärtom är det arbetarpartiernas plikt att gå i täten till stöd för strejkande arbetare”, med tydliga krav mot oppositionen Socialdemokraterna, Socialistisk Folkeparti och Enhedslisten.
Soparbetarna ser stödet från allmänheten som ett villkor för att ha en chans att segra. De uppmanar nu andra fackföreningar att sluta upp i kampen då detta är en attack på alla arbetare. Polisens benägenhet att ingripa på arbetsgivarnas sida i kombination med nya repressiva lagförslag som ”lømmelpakken” kommer att innebära att det blir fritt fram för arbetsgivarna att lönedumpa och strunta i överenskomna arbetsvillkor. Om fackförenigarna inte tar kampen nu och istället accepterar att arbetare sparkas för att de vågar protestera så undergrävs allt vad fackföreningsrörelsen tillkämpat sig.
Ammar Khorshed