”Stenkastning gagnar inte kampen”

10 oktober 2009

Sydsvenskan har tidigare varit flitiga med att driva politiska kampanjer mot vänstern, inte minst i samband med lyckade aktioner som Ockupationsfestivalen och Romano Trajo. Även det senaste artikeltemat om den ”den militanta vänstern” har följt i samma spår, med rubriker som ”De autonomas våld kostade 58 miljoner”, ”Aktionerna den senaste tiden har splittrat vänstern” och ”Extrem hotvåg i Lund”. Men den stora skillnanden är att aktivisterna den här gången själva fått uttala sig om sina aktioner, organisationer och sin politik.

RS Malmö/Lund:s medlem Ammar Khorshed blev intervjuad i samband med artikeltemat. Även om Rättvisepartiet Socialisterna inte tillhör den autonoma rörelsen, så är det ändå viktigt att ta chansen att offentligt delta i en konstruktiv diskussion, som i framtiden kan leda till ett enande av arbetarrörelsen och alla dess aktivistfraktioner.

Läs intervjun här.

Något som inte framkom i intervjun gällande anledningen till det våld som i vissa fall förekommer från aktivisthåll, är att det till stor del beror på den akuta bristen på politisk ledning. I takt med de traditionella arbetarorganisationernas, Socialdemokraternas och Vänsterpartiets högervridning, och fackföreningsrörelsens totala reträtt och tillbakagång så har det uppstått ett politiskt vakuum för arbetare och ungdomar. Det är tack vare detta vakuum som förvirrade politiska inriktiningar (som i vissa fall använder ogenomtänkta metoder) växer fram och vinner stöd, och i slutändan tyvärr ofta leder in i en återvändsgränd.
Lösningen är att det nu måste byggas en verklig opposition inom fackföreningarna för att återerörvra dem till att bli arbetarnas demokratiska och kämpande organisationer igen. Parallellt måste ett verkligt politiskt arbetaralternativ bildas, för att ta ledningen i kampen och på allvar utmana borgerligheten och den för arbetarklassen katastrofala högerpolitiken.


S(y)d-svenskan ger Sverigedemokraterna propagandautrymme

27 april 2009

Söndagens nummer av Sydsvenskan ägnar två uppslag åt det rasistiska partiet Sverigedemokraterna. Partiet framställs i reportaget som ett seriöst parti med ”en radikalt annorlunda vision om vilket samhälle de vill se”, ”det handlar inte bara om färre invandrare”. SD får även hjälp på traven av Regionrådet Jerker Swanstein (M). ”Han tror väljarna i så fall får se ett proffsigt väl genomtänkt populistiskt riksdagsparti” skriver Sydsvenskan om Swansteins prognos om valframgångar för sd i nästa års riksdagsval. Vidare fortsätter Sydsvenskan att framställa SD:s regionledamot Björn Söder som en motsvarighet till Moderaternas och Socialdemokraternas partisekreterare Per Schlingmann respektive Ibrahim Baylan.

En stor del av reportaget handlar om ledande Sverigedemokraternas berättelser om sitt idealsamhälle, något som likväl hade kunnat läsas i Sd:s partitidning istället för i Sydsvenskan. ”0,5 procent invandrare och en nationell stolthet som vi bra kan drömma om i Sverige”, citerar Sydsvenskan Mattias Karlsson sin beskrivning av Färöarna.

Förvisso tar reportaget upp radioprogrammet Kalibers ”avslöjanden” om rasismen som frodas inom partiet (Offensiv nr. 846), och sverigedemokraters utspel mot homosexualitet och mot Pridefestivalen. Reportagets betoning ligger dock på att framställa Sverigedemokraterna som ett professionellt och seriöst parti i rollen som ett offer för våldsattacker från ”vänsterextremister”, beskyllningar för rasism och att de befinner sig i ett ”politiskt utanförskap”.

Moderaten Jerker Swanstein befarar att, trots SD:s minimala inflytande i Region Skåne, det finns en risk för att den politiska debatten på riksplanet flyttas till en mer ”invandringskritisk” och nationalistisk riktning. Tydligt är att Swanstein liksom andra borgerliga politiker och massmedia undviker att benämna SD som ett rasistiskt parti, ett sätt att framställa partiet som rumsrent.

Artikeln avslutas med att belysa Moderaternas och Socialdemokraternas rasistiska utspel på senare tid om möjligheten att återkalla medborgarskap för invandrare (Offensiv nr. 839) respektive om hårdare krav på asylsökande. Trots att Sverigedemokraterna idag saknar representeras i riksdagen så representeras delar av deras politik där.

I tider av social oro och välfärdskris så kan vi som socialister inte förvänta oss något annat av en borgerlig tidning som Sydsvenskan än en skönmålning av rasism och nationalism till försvar för direktörernas och kapitalisternas system. Vårt svar är kamp mot rasism och fascism, inte enbart på skolor och arbetsplatser utan även på våra gator och torg.

RS Malmö/Lund