Camila Vallejo talade i Malmö

Under söndagen samlades 400 personer i Malmö på Moriska Paviljongen i Folkets park för att lyssna på Camila Vallejo tidigare ordförande för FECH (Chiles Universitets Student Federation), Karol Cariola som var ordförande för FEC (Universitets Student Federation) och generalsekreterare för Chiles Kommunistiska Ungdomsförbund samt Jorge Murua Saavedra styrelsemedlem i CUT (Chilenska LO) och styrelsemedlem i CONSTRAMET (Chilenska Metall). De är alla tre kända sedan de massiva protesterna 2011. Kamrater från Rättvisepartiet Socialisterna i Malmö och Göteborg deltog på mötet.

Mötet organiserades av Chiles kommunistiska parti i Malmö och Victor Jara föreningen och började likt i Latinamerika en timma efter utsatt tid. Mötet möjliggjordes tack vare Rosa Luxenburg Foundation i Tyskland där de varit på tararturne under tio dagar.

Karol Cariola var första talare.
– Det vore fel att idag tala om en studentrörelse, rörelsen har vuxit bortom det. Idag är det en social rörelse som omfattar studenter och arbetarklassens olika skikt, sa hon med bestämd röst.

– Ett av de problem vi möter idag är resultat av den privatiseringslag som instiftades av Pinochet under militärdiktaturen.

– Studenterna har nu satt ned foten på gatorna. Men det har inte bara varit studenter utan också våra familjer, arbetare, barn, hemmafruar. 1,5 miljoner människor har deltagit i kampen.

– vilket tryck denna fråga har kan ses i att en folkomröstning initierad av lärarnas fackförbund där facket 2 miljoner deltog, röstade man för offentlig och gratis skola.

– Efter militärkuppen 1973 inplimenterade de inte bara en ny politisk modell utan också en ny ekonomisk modell, nyliberalismen.

– Den nya form av marknadsekonomi krossade snabbt det stora hopp befolkningen fött.

– Men åren av demokrati har inte förändrat något. De nya politiska ledarna under åren av ”demokrati” inte bara administrerat modellen sedan diktaturen utan de har fördjupat den. Chile är idag ett av de länderna i Latinamerika med störst klassklyftor. Vinstintresset är allt.
Men medvetenheten ökar, 77 % arbetare ser sig som exploaterade av arbetsgivarna.

– Fattiga arbetare tvingas betala mer i utbildning till sina barn än vad de har i lön. Samtidigt förpassas fattiga till ingen eller dålig kvalitet på utbildningen.

– Pingvinrörelsen 2006, chilenska uniformer. Unga visade att LOSE (privatiseringslagen) är problemet.

– 2010 var det mapuche som tog upp kampen mot stölden av deras jord, mot militarisering av deras samhälle. Det blev den viktigaste rörelsen på flera år. De visade att orättvisor fanns i hela Chile, förtryck i flera sektorer.

– Vi lever i ett samhälle där rika företag betalar mindre än de fattiga i samhället. Vi har ett land med en koncentration av den ekonomiska makten till 114 familjer, varav Pinera familj en av dem.

– Den ekonomiska, politiska och mediala makten hör ihop i Chile. De försökte tillsammans isolera rörelsen och framställa den som våldsam. Samtidigt som det var regeringen och staten som stod för det brutala våldet mot oss.

– Rörelsen växte snabbt och krav politiserades till åternationalisering av kopparindustrin. Vi vill helt enkelt ta tillbaka makten till chilenska folket.

Genom protesterna lyckades man tydliggöra den ekonomiska krisen och globala kapitalismens kris. Chile men nu även i Europa stärks protesterna mot nyliberalismen.

– Ungas roll har varit grundläggande. Men unga är inte ensamma i denna klasskamp. Det handlar om klasskamp och en pånyttfödelse av det chilenska folket.

– Rörelsen har en stor uppgift. Det är presidentval i Chile i år och presidenten har det lägsta stöd en president någonsin haft i Chiles historia, 23 procent.

– Rörelsen har fördjupat sitt stöd, i Chile, Latinamerika och världen, framtiden tillhör oss, avslutade Karol Cariola

Camilla Vallejo var nästa talare och drog ner stora applåder redan innan hon började tala.
– Vi är här idag med student-, fack- och politisk representation för visa på bredden i denna rörelse. Men jag vill betona att detta är en global kamp.

– Vi har anklagats för att vara politiserade, att gå längre än att resa studentkrav, men problemet i Chile gäller inte bara utbildning. Problem gäller en modell av detta ekonomiska system.

– Staten har frångått sitt ansvar och överlämnat makten till marknaden. Företagens rätt går före befolkningens rätt till utbildning.

Chiles privata marknad växer. 60 procent av grundskoleutbildningen är privat och 80 procent av den högre utbildningen.

– Utöver det privata så måste den offentliga vara självfinansierad. Så lite stöd från staten att skolorna måste ta ut avgifter samtidigt som privata är subventionerade och gör vinst på resurserna från staten.

– Men problemet med utbildningen är inte bara att det är dyrt utan även att det är låg kvalité. Utbildningen är utformad så att regeringen väljer att ha ett folk i okunskap för att inte ha ett medvetet och utbildat folk som har ett kritiskt medvetande och kräva sina rättigheter. Därför har de tagit bort historia, konst och musik från utbildningen.

– Problem, socialojämlikhet. Många lämnas utanför. Arbetarklassen och medelklassen nerskas mer än de superrika. De betalar 4 ggr mer än de rika då de betalar tillbaka på lånen till banken.

– Detta system skapar sina egna dödgrävare. Ett pervärst system som gör en rasande.

– Vi kan förändra. Vi känner till grunden till problemet. Därför är vår motpart så våldsam.

– Trots att studenterna har 90 procent i stöd på gatan har de bara 5 procent regeringen. Det säger en del om den folkliga representationen och avsaknad av oppossition till högerregeringen.

– Vi måste ta makten i våra egna händer. Ändra sätt att göra politik på. Politik är inte bara parlament, utan i vår vardag på gator, skola och arbetsplatser.

– två block system påverkar oss. Inte räcker med demonstration och tydlighet i förslag. Måste stärka sig genom gemensam kamp med andra. Arbetare och student. Förändra ekonomiska system.

– Tänka om i organisationsform, fortsätta arbeta komma över skillnader. Gemensamma krav övervinna problem.

– Chile måste ena sig med alla folk i världen, inte en nationell fråga kampen mot nyliberalism är internationell.

– Vi vill varna er för vad hände i Chile, använd inte Chiles ekonomiska exempel det är inte att följa. Men använd Chiles exempel vad gäller organisering rörelse och kamp.

– Vårt politiska alternativ, viktig fråga. Tvåblockpolitiken måste brytas. Korruption är dess vardag.

Trots att Camila i sitt tal sa att det inte bara är att ställa krav utan att vi måste forma ett alternativ och förslag till marknadskapitalismen var det ingen av dem som formulerade något alternativ.

Mötet varade i tre timmar och var informationsrikt och levande. Tyvärr gavs små förutsättning för frågor. Bara fyra frågor fick ställas och avslutades snabbt.
Politiska brister var tydligt, då problemen tydligt förklarades men inget alternativ lyftes fram. Behovet om en socialistisk revolution nämndes inte utan bara att den globala kapitalismen är ett hinder för demokrati men inte vad alternativet på kapitalismen skulle vara. Istället nämndes krav på demokratisering.

Rättvisepartiet Socialisterna och vår systerorganisation i Chile Socialismo Revolucionario står för uppbygget av ett nytt massarbetarparti baserat på arbetarklassens kamp, fackliga aktivister och ett enande av den revolutionära vänstern för att på allvar politiskt utmana både högerregeringen och socialdemokratiska PS.

Kristofer Lundberg

20120205-223242.jpg

20120205-223505.jpg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: